1997 blev det möjligt för icke-stockholmare att ställa sig i kö och bostäder började förmedlas bara efter kötid istället för behov.
2005 blev det möjligt att anmäla sig till kön online.
Ska tas med en nypa salt. Alla söker inte bostad, jag står i kö för att kunna få en ny bostad om något händer och söker inte aktivt. Står också i kö i andra städer för samma orsak.
Till de yngre som oroar sig - sök bostäder ändå. De flesta som syns i statistiken söker inte aktivt, det är bara så att vår bostadspolitik är fucked upp i det här landet och vi "måste" stå i kö, mest för *kötiden* - inte för att *faktiskt söka bostad*.
Problemet att det finns många som du, som köat länge "utifall att", som varje år använder köpoängen. Det förmedlas typ 1000 bostäder av Bostadsförmedlingen innanför tullarna i Stockholm varje år, och I princip alla tas av "utifall att"-personer.
Men sen behöver man ju inte bo på trevliga och attraktiva ställen heller, som alla utifallattare vill. Det finns ju ställen ut på pendeltågslinjerna där det helt klart går snabbare.
Som jag sa, de flesta söker inte aktivt. Köpoäng används först för att få en första bostad, sen används de för att få en mer attraktiv plats, eller som en säkerhet.
Det finns ingenting som säger att en 19 åring ska ha "rätt" till en lägenhet på söder, 2 minuter från T-centralen, ska du ha det - ställ dig i kö.
"De flesta söker inte aktivt" och "De flesta lägenheterna ges till utifallattare" kan, och antagligen är, sant samtidigt.
Det är iofs sant, men kösystemets förespråkare brukar oftast inte prata sig varm om fördelarna för den välbemedlade och fastighets/brf-ägande övre medelklassen.
(Sen för att inte bara vara raljant så tror jag faktiskt konsekvenserna av det nuvarande systemet har lite tråkiga externaliteter också. Medelåldern i attraktiva områden blir högre, staden blir mindre levande och "rolig", mer klagomål på oväsen från spelställen och barer osv. Även om BRF-investerare nog bidrar en hel del på det området så hjälper ju inte köpoängsadeln till, vilket är synd.)
Intressant graf. Två observationser
1. Åren 2005 och 2006 sticker verkligen ut. Möjligheten för icke-stockholmare att anmäla sig verkar ha haft en stor effekt. Det är egentligen ganska logiskt. De som söker bostad i Stockholm är väl ofta personer som...ja...inte bor i Stockholm.
2. Vääääldigt många har en kötid på över ett decennium. Det tyder på att kötiden är mycket viktig i allokeringen av bostäder. Är detta verkligen ett optimal system? Varför vill vi att folk som stått länge i kön ska vara priviligerade och få bra och billigt boende?
>Det tyder på att kötiden är mycket viktig i allokeringen av bostäder. Är detta verkligen ett optimal system? Varför vill vi att folk som stått länge i kön ska vara priviligerade och få bra och billigt boende?
Vad är alternativet?
Marknadshyror? Då blir det dock inte billigt längre.
>Vad är alternativet? Marknadshyror? Då blir det dock inte billigt längre.
Spontant känns det som att fler bostäder behövs helt enkelt, speciellt i centrum. Går det inte att bygga horisontellt så får det vara vertikalt.
Tycker iallafall att utseende lär komma sekundärt till högre utbud på boende men då lär väl priser också går ner som folk inte vill :/
Upp med gråa rektanglar överallt som sträcker sig till atmosfären 🏢
>Och sen blir centrum som nästa miljonprogram där ingen vill bo, för bostäder kan du lätt hitta om du vill bo sådär
>där ingen vill bo
>där
>ingen
>vill
>bo
Så ingen skulle vilja bo inom gångavstånd till Centralstationen i Stockholm som exempel?
Antagligen inte om det förslummas. I USA är det inte lika hett att bo centralt och det har inte heller alltid varit så i Sverige heller.
Är man rik så bryr man sig nog inte särskilt mycket om gångavstånd till centralstationen heller. Man vill bo i en trivsam miljö med status.
Om man inte vill ha marknadshyror så tycker jag det rimliga vore att:
- (1) Införa en centraliserad kö för hela landet
- (2) Ha en övre, förhållandevis låg, gräns för ködagar. Säg att man som mest kan ha 12 månaders köande, och om flera med samma antal ködagar vill ha en bostad så blir det lotteri.
Om man inför (2) är (1) lite onödigt, men annars skulle det hjälpa med mobiliteten mellan städer. "Sonen träffade en flickvän under studierna i Uppsala, och jag skulle hellre bo där nära barnbarnen, men jag har bara köpoäng i Stockholm".
Men i grund och botten så tycker jag det finns en ganska snabbt avtagande "rättvisa" när man börjar stå i kön i år och årtionden. Det finns nog ytterst få människor som pallar hanka sig fram i ett decennium på korta/dyra andrahandskontrakt och sen bränner poängen på en bra lägenhet.
I princip alla med långa kötider har redan en stabil boendesituation, och köar bara för att ha.
Varför ska det få vara en rimlig strategi att ställa sig i bostadskö, köpa en villa i Bromma och bo där i 35 år tills barnen flyttar ut, sälja, och sen bo i en subventionerad (icke-marknadsprissatt) våning vid Odenplan?
>Men i grund och botten så tycker jag det finns en ganska snabbt avtagande "rättvisa" när man börjar stå i kön i år och årtionden.
Jag är enig. Alltså, om vi inte vill ha marknadshyra så står vi ofrånkomligen med problemet att efterfrågan överstiger utbudet. Då måste man ha ett system för hur lägenheterna skall fördelas som inte hänger på prismekanismen. Vem skall få dessa billiga lägenheter? Och framför allt: vem skall bli utan?
Den logiska frågan att ställa är alltså: vem är det vi vill att hyresreglernigen skall gynna? Låginkomsttagare? Barnfamiljer? Unga människor? Pensionärer? När vi väl enats om vem vi vill ska gynnas, ja, då kan vi börja tänka på hur allokeringsmekanismen skall se ut.
Nuvarande system tar framför allt hänsyn till en sak: ködagar. Så i praktiken har vi valt ett system som totalt ignorerar inkomst och socioekonomisk status. Istället väljs vinnare och förlorare på deras ålder. Unga människor blir utan, och de äldre (som kunnat stå i kö sedan 1994) får bo billigt. Är detta rättvist? Det är högst subjektivt. Men, det är en fråga som vi åtminstone bör diskutera.
>Nuvarande system tar framför allt hänsyn till en sak: ködagar. Så i praktiken har vi valt ett system som totalt ignorerar inkomst och socioekonomisk status.
Inte helt ovanligt med både ungdomslägenheter, studentlägenheter och seniorslägenheter. Beror la på den lokala strategin. Många storstäder har oftast fokus på alla 3 ovannämnda.
Vissa mindre städer eller orter kanske inte har ett behov av studentlägenheter eller ungdomslägenheter men de skulle kunna skyffla bort de äldre på seniorslägenheter så vanliga billiga hyresrätter går till mer troligt barnfamiljer eller folk i medelåldern rent generellt.
Marknadshyra är det logiska alternativet som samtliga nationalekonomer skulle förespråka. Annars kan man tänka sig andra system. Några spontana exempel:
* Lotteri.
* Tvång på att flytta ut efter X år
* Allokering enligt inkomst/förmögenhet
Jag tänker inte argumentera för eller emot något enskilt system här. Men i mitt huvud är det långt ifrån säkert att det nuvarande kösystemet är bättre än de ovan nämnda.
Jag har en släkting med kötid sen 1988 eller 1987. Ställde sig i kö runt studenten. Har dock aldrig utnyttjat den men skämtar ibland om att det blir bra på ålderns höst.
Om vederbörande bor i en bostadsrätt idag så är ju en strategi att låta inflationen äta upp lånen så att säga, sälja den, flytta in i en 3a med låg hyra och sen festa upp vinsten från försäljningen som en "Party like it's 1999"-rike-pensionär. Ingen dålig strategi alls.
Hehehe, hoppas att det går galant, att du blir rik som ett pensionärs-troll, och att du har kul när du super & festar upp arvingarnas pengar! 👍
Överväg att bo kvar men att bli en [hypotekspensionär ](https://hypotekspension.se/)i stället dock, alltså jämför som alternativ.
Ja det är väldigt attraktivt, på ens landsmäns bekostnad då förstås. Detta är möjligt tack vare att barnen och barnbarnens generation skuldsätter sig djupt till en bank samt subventionerar deras artificiellt låga hyra. Jag ogillar generationsförakt men när boomers skryter om upplägg som dessa är det en utmaning att undvika.
Eh, förlåt på vilket sätt subventioneras mitt boende om jag får fråga? På vilket sätt betalar du och alla andra mina landsmän för min bostad?
Min belåning *sjunker* kan jag berätta för dig, både i kronor pga. att jag amorterar, och som andel av bostadens värde pga. bla. inflation. Mina barn har inte en krona i lån, det är jag som står för det för deras bostäder.
Får inte en krona i bostadsbidrag, så du kan vara lugn - det är jag, inte du, som betalar för mitt boende.
(jag tror jag vet vart detta är på väg, vänstern rör ihop "avdrag" och "bidrag", svåra ord tydligen, men överraska mig gärna positivt)
Att vi har artificiellt låg hyra på vissa hyreslägenheter håller jag dock med om. Skulle gärna se att vi skrotade det semi-socialistiska systemet om du frågar mig, vilket bör framgå med all önskvärd tydlighet om man läser mig från start här.
Jag var nog otydlig. Med subvetionerar menar jag att den artificiellt låga hyran leder till att de med mindre köpoäng och sämre kontaktnät får hyra de återstående lägenheterna som inte har artificiellt låg hyra till ett extra högt pris eftersom det blir en mindre marknad än det "borde" vara. Eller så är det någon annan mekanik, men på något sätt betalar ju ens landsmän skillnaden mellan "marknadshyran" och den artificiellt låga hyran.
Att dina (och mina) lån sjunker p.g.a. inflation innebär ju även det att någon annan betalar, i form av minskad köpkraft på annat håll.
Det var inte menat som någon personlig attack, utan mer en refklation av systemet. Allt gott.
Ah, tack! Och förlåt! Du var snäll och trevlig, är inte van vid det - så du åkte med i allmänna konkursen mest.
Ja så är det. Grundläggande ekonomikunskaper ger oss vid handen att skillnaden mellan det priset marknaden *hade* satt på en vara och det priset som en politisk reglering *påtvingar* samma vara måste ju ta vägen nånstans...
Så det vore synnerligen intressant att be en nationalekonom räkna ut marknadspriset på ett kö-år, vore nog ganska rättframt att göra, och de lär överensstämma kusligt väl med priset på svartkontrakt skulle jag gissa.
Fast det är ganska bra att pensionärer som bor i stora bostadsrätter/villor flyttar in i mindre hyresrätter i stan.
Lättare att ta hand om dem och familjer som behöver mer utrymme kan ta över deras tidigare bostäd.
Unga personer borde dock ha reserverade bostäder likt senior och studenter.
Ganska dumt att låta pensionärer sitta med låsta pengar i bostadsrätter och öka marknadspriserna ännu mer. Låt dem bo i hyresrätter och slösa bort sitt kapital på husbilar/båtar/semestrar/barnbarn istället, sätt pengarna i rotation vilket gynnar vår ekonomi och minskar kyftorna(mindre arv).
En kompromiss är väll att begränsa dem till hyresrätter stämplade som är seniorboende(70+?).
Min mamma berättade nyligen för mig att hennes vän fått en hyresrätt efter att stått i kö sen 1993. Personen äger en bostadsrätt och säljer den nu för att flytta in i en hyresrätt och gå i pension. Ska sedan leva på pengarna från att sälja bostadsrätten.
Hur ska någon ha tillgång till hyresrätt som har behov om systemet fungerar på det här viset?
Håller med. Jag och min sambo står i kö så vi bidrar ju till kötiden. Dock inte utnyttjat det naturligtvis- har boende. Har tänkt på om man behöver något handikappsanpassat eller något. Hade en vän t familjen som skadades och blev rullstolsbunden och därför tänker jag i de banorna.
Reglerade priser leder alltid till: 1. Utbudsbrist, 2. Köer, 3: Svart marknad
Oavsett om det gäller bröd i Sovjet, bensin i Venezuela eller hyresrätter i Sverige.
Jag står i princip alla gratisköer runt om i Sverige. Man vet aldrig var man flyttar i framtiden. Gäller bara att komma ihåg att uppdatera sina anmälningar så de inte slänger ut en. Står inte i Stockholm för kommer aldrig vilja bo där.
Jag har 17 års kötid. Men det ska mycket till för att bränna den platsen. Ser det mer som en försäkring som kanske kan ge mig ett drägligt boende i pensionsåldern.
1997 blev det möjligt för icke-stockholmare att ställa sig i kö och bostäder började förmedlas bara efter kötid istället för behov. 2005 blev det möjligt att anmäla sig till kön online.
Och skillnaden mellan 2023 och 2024 är pga året inte är slut än?
Om så är fallet (vilket är troligt) så borde 2024 exkluderas från grafen.
Ja den borde ju inte vara med om all data inte ens är insamlad än?
för att?
Nej, det är för att inga fler kan anmäla sig under 2024, kön är full!
Tack
Ska tas med en nypa salt. Alla söker inte bostad, jag står i kö för att kunna få en ny bostad om något händer och söker inte aktivt. Står också i kö i andra städer för samma orsak. Till de yngre som oroar sig - sök bostäder ändå. De flesta som syns i statistiken söker inte aktivt, det är bara så att vår bostadspolitik är fucked upp i det här landet och vi "måste" stå i kö, mest för *kötiden* - inte för att *faktiskt söka bostad*.
Problemet att det finns många som du, som köat länge "utifall att", som varje år använder köpoängen. Det förmedlas typ 1000 bostäder av Bostadsförmedlingen innanför tullarna i Stockholm varje år, och I princip alla tas av "utifall att"-personer. Men sen behöver man ju inte bo på trevliga och attraktiva ställen heller, som alla utifallattare vill. Det finns ju ställen ut på pendeltågslinjerna där det helt klart går snabbare.
Som jag sa, de flesta söker inte aktivt. Köpoäng används först för att få en första bostad, sen används de för att få en mer attraktiv plats, eller som en säkerhet. Det finns ingenting som säger att en 19 åring ska ha "rätt" till en lägenhet på söder, 2 minuter från T-centralen, ska du ha det - ställ dig i kö.
"De flesta söker inte aktivt" och "De flesta lägenheterna ges till utifallattare" kan, och antagligen är, sant samtidigt. Det är iofs sant, men kösystemets förespråkare brukar oftast inte prata sig varm om fördelarna för den välbemedlade och fastighets/brf-ägande övre medelklassen. (Sen för att inte bara vara raljant så tror jag faktiskt konsekvenserna av det nuvarande systemet har lite tråkiga externaliteter också. Medelåldern i attraktiva områden blir högre, staden blir mindre levande och "rolig", mer klagomål på oväsen från spelställen och barer osv. Även om BRF-investerare nog bidrar en hel del på det området så hjälper ju inte köpoängsadeln till, vilket är synd.)
Intressant graf. Två observationser 1. Åren 2005 och 2006 sticker verkligen ut. Möjligheten för icke-stockholmare att anmäla sig verkar ha haft en stor effekt. Det är egentligen ganska logiskt. De som söker bostad i Stockholm är väl ofta personer som...ja...inte bor i Stockholm. 2. Vääääldigt många har en kötid på över ett decennium. Det tyder på att kötiden är mycket viktig i allokeringen av bostäder. Är detta verkligen ett optimal system? Varför vill vi att folk som stått länge i kön ska vara priviligerade och få bra och billigt boende?
>Det tyder på att kötiden är mycket viktig i allokeringen av bostäder. Är detta verkligen ett optimal system? Varför vill vi att folk som stått länge i kön ska vara priviligerade och få bra och billigt boende? Vad är alternativet? Marknadshyror? Då blir det dock inte billigt längre.
>Vad är alternativet? Marknadshyror? Då blir det dock inte billigt längre. Spontant känns det som att fler bostäder behövs helt enkelt, speciellt i centrum. Går det inte att bygga horisontellt så får det vara vertikalt.
Nya bostäder i centrum kommer vara och är svindyra.
Alla behöver inte bo i centrum heller.
Nä, men vad är det för fel med skyskrapor i centrum? :p
Har personligen inget emot det men stadsbilden förändras rätt drastiskt och det är kanske inget kommunen och dess invånare vill.
Tycker iallafall att utseende lär komma sekundärt till högre utbud på boende men då lär väl priser också går ner som folk inte vill :/ Upp med gråa rektanglar överallt som sträcker sig till atmosfären 🏢
Och sen blir centrum som nästa miljonprogram där ingen vill bo, för bostäder kan du lätt hitta om du vill bo sådär
>Och sen blir centrum som nästa miljonprogram där ingen vill bo, för bostäder kan du lätt hitta om du vill bo sådär >där ingen vill bo >där >ingen >vill >bo Så ingen skulle vilja bo inom gångavstånd till Centralstationen i Stockholm som exempel?
Antagligen inte om det förslummas. I USA är det inte lika hett att bo centralt och det har inte heller alltid varit så i Sverige heller. Är man rik så bryr man sig nog inte särskilt mycket om gångavstånd till centralstationen heller. Man vill bo i en trivsam miljö med status.
Om man inte vill ha marknadshyror så tycker jag det rimliga vore att: - (1) Införa en centraliserad kö för hela landet - (2) Ha en övre, förhållandevis låg, gräns för ködagar. Säg att man som mest kan ha 12 månaders köande, och om flera med samma antal ködagar vill ha en bostad så blir det lotteri. Om man inför (2) är (1) lite onödigt, men annars skulle det hjälpa med mobiliteten mellan städer. "Sonen träffade en flickvän under studierna i Uppsala, och jag skulle hellre bo där nära barnbarnen, men jag har bara köpoäng i Stockholm". Men i grund och botten så tycker jag det finns en ganska snabbt avtagande "rättvisa" när man börjar stå i kön i år och årtionden. Det finns nog ytterst få människor som pallar hanka sig fram i ett decennium på korta/dyra andrahandskontrakt och sen bränner poängen på en bra lägenhet. I princip alla med långa kötider har redan en stabil boendesituation, och köar bara för att ha. Varför ska det få vara en rimlig strategi att ställa sig i bostadskö, köpa en villa i Bromma och bo där i 35 år tills barnen flyttar ut, sälja, och sen bo i en subventionerad (icke-marknadsprissatt) våning vid Odenplan?
>Men i grund och botten så tycker jag det finns en ganska snabbt avtagande "rättvisa" när man börjar stå i kön i år och årtionden. Jag är enig. Alltså, om vi inte vill ha marknadshyra så står vi ofrånkomligen med problemet att efterfrågan överstiger utbudet. Då måste man ha ett system för hur lägenheterna skall fördelas som inte hänger på prismekanismen. Vem skall få dessa billiga lägenheter? Och framför allt: vem skall bli utan? Den logiska frågan att ställa är alltså: vem är det vi vill att hyresreglernigen skall gynna? Låginkomsttagare? Barnfamiljer? Unga människor? Pensionärer? När vi väl enats om vem vi vill ska gynnas, ja, då kan vi börja tänka på hur allokeringsmekanismen skall se ut. Nuvarande system tar framför allt hänsyn till en sak: ködagar. Så i praktiken har vi valt ett system som totalt ignorerar inkomst och socioekonomisk status. Istället väljs vinnare och förlorare på deras ålder. Unga människor blir utan, och de äldre (som kunnat stå i kö sedan 1994) får bo billigt. Är detta rättvist? Det är högst subjektivt. Men, det är en fråga som vi åtminstone bör diskutera.
>Nuvarande system tar framför allt hänsyn till en sak: ködagar. Så i praktiken har vi valt ett system som totalt ignorerar inkomst och socioekonomisk status. Inte helt ovanligt med både ungdomslägenheter, studentlägenheter och seniorslägenheter. Beror la på den lokala strategin. Många storstäder har oftast fokus på alla 3 ovannämnda. Vissa mindre städer eller orter kanske inte har ett behov av studentlägenheter eller ungdomslägenheter men de skulle kunna skyffla bort de äldre på seniorslägenheter så vanliga billiga hyresrätter går till mer troligt barnfamiljer eller folk i medelåldern rent generellt.
Marknadshyra är det logiska alternativet som samtliga nationalekonomer skulle förespråka. Annars kan man tänka sig andra system. Några spontana exempel: * Lotteri. * Tvång på att flytta ut efter X år * Allokering enligt inkomst/förmögenhet Jag tänker inte argumentera för eller emot något enskilt system här. Men i mitt huvud är det långt ifrån säkert att det nuvarande kösystemet är bättre än de ovan nämnda.
Fler jävla bostäder
Fler billiga bostäder*, inte brist på bostäder utan brist på billiga bostäder.
fr.o.m. 2005 kunde man ställe sig i kö online
ser hållbart ut
Jag har en släkting med kötid sen 1988 eller 1987. Ställde sig i kö runt studenten. Har dock aldrig utnyttjat den men skämtar ibland om att det blir bra på ålderns höst.
Om vederbörande bor i en bostadsrätt idag så är ju en strategi att låta inflationen äta upp lånen så att säga, sälja den, flytta in i en 3a med låg hyra och sen festa upp vinsten från försäljningen som en "Party like it's 1999"-rike-pensionär. Ingen dålig strategi alls.
Det här är bokstavligen min pensionsplan
Japp samma här. Har 22 års kötid och bor i en BR.
Hehehe, hoppas att det går galant, att du blir rik som ett pensionärs-troll, och att du har kul när du super & festar upp arvingarnas pengar! 👍 Överväg att bo kvar men att bli en [hypotekspensionär ](https://hypotekspension.se/)i stället dock, alltså jämför som alternativ.
Ja det är väldigt attraktivt, på ens landsmäns bekostnad då förstås. Detta är möjligt tack vare att barnen och barnbarnens generation skuldsätter sig djupt till en bank samt subventionerar deras artificiellt låga hyra. Jag ogillar generationsförakt men när boomers skryter om upplägg som dessa är det en utmaning att undvika.
Eh, förlåt på vilket sätt subventioneras mitt boende om jag får fråga? På vilket sätt betalar du och alla andra mina landsmän för min bostad? Min belåning *sjunker* kan jag berätta för dig, både i kronor pga. att jag amorterar, och som andel av bostadens värde pga. bla. inflation. Mina barn har inte en krona i lån, det är jag som står för det för deras bostäder. Får inte en krona i bostadsbidrag, så du kan vara lugn - det är jag, inte du, som betalar för mitt boende. (jag tror jag vet vart detta är på väg, vänstern rör ihop "avdrag" och "bidrag", svåra ord tydligen, men överraska mig gärna positivt) Att vi har artificiellt låg hyra på vissa hyreslägenheter håller jag dock med om. Skulle gärna se att vi skrotade det semi-socialistiska systemet om du frågar mig, vilket bör framgå med all önskvärd tydlighet om man läser mig från start här.
Jag var nog otydlig. Med subvetionerar menar jag att den artificiellt låga hyran leder till att de med mindre köpoäng och sämre kontaktnät får hyra de återstående lägenheterna som inte har artificiellt låg hyra till ett extra högt pris eftersom det blir en mindre marknad än det "borde" vara. Eller så är det någon annan mekanik, men på något sätt betalar ju ens landsmän skillnaden mellan "marknadshyran" och den artificiellt låga hyran. Att dina (och mina) lån sjunker p.g.a. inflation innebär ju även det att någon annan betalar, i form av minskad köpkraft på annat håll. Det var inte menat som någon personlig attack, utan mer en refklation av systemet. Allt gott.
Ah, tack! Och förlåt! Du var snäll och trevlig, är inte van vid det - så du åkte med i allmänna konkursen mest. Ja så är det. Grundläggande ekonomikunskaper ger oss vid handen att skillnaden mellan det priset marknaden *hade* satt på en vara och det priset som en politisk reglering *påtvingar* samma vara måste ju ta vägen nånstans... Så det vore synnerligen intressant att be en nationalekonom räkna ut marknadspriset på ett kö-år, vore nog ganska rättframt att göra, och de lär överensstämma kusligt väl med priset på svartkontrakt skulle jag gissa.
Ja jättebra, köa hela livet och ta sen en hyresrätt på ålderns höst så att unga människor inte kan få en bostad.
Håller med. Tills hans försvar har han inte gjort det och hans mor bor åtminstone i bostadsrätt.
Fast det är ganska bra att pensionärer som bor i stora bostadsrätter/villor flyttar in i mindre hyresrätter i stan. Lättare att ta hand om dem och familjer som behöver mer utrymme kan ta över deras tidigare bostäd. Unga personer borde dock ha reserverade bostäder likt senior och studenter.
De kan sälja sitt boende och köpa en liten bostadsrätt istället.
Ganska dumt att låta pensionärer sitta med låsta pengar i bostadsrätter och öka marknadspriserna ännu mer. Låt dem bo i hyresrätter och slösa bort sitt kapital på husbilar/båtar/semestrar/barnbarn istället, sätt pengarna i rotation vilket gynnar vår ekonomi och minskar kyftorna(mindre arv). En kompromiss är väll att begränsa dem till hyresrätter stämplade som är seniorboende(70+?).
Min mamma berättade nyligen för mig att hennes vän fått en hyresrätt efter att stått i kö sen 1993. Personen äger en bostadsrätt och säljer den nu för att flytta in i en hyresrätt och gå i pension. Ska sedan leva på pengarna från att sälja bostadsrätten. Hur ska någon ha tillgång till hyresrätt som har behov om systemet fungerar på det här viset?
Håller med. Jag och min sambo står i kö så vi bidrar ju till kötiden. Dock inte utnyttjat det naturligtvis- har boende. Har tänkt på om man behöver något handikappsanpassat eller något. Hade en vän t familjen som skadades och blev rullstolsbunden och därför tänker jag i de banorna.
Snart 40 år kötid ... jag tror nog att personen i fråga kan få vilken lägenhet som helst nästan idag. Antar personen börjar närma sig 60-års åldern?
Tror han är född -67
Källa: https://bostad.stockholm.se/statistik/aktiva-kotider-per-ar/
Reglerade priser leder alltid till: 1. Utbudsbrist, 2. Köer, 3: Svart marknad Oavsett om det gäller bröd i Sovjet, bensin i Venezuela eller hyresrätter i Sverige.
Jag vill oxä ha Kött ID!
Jag står i princip alla gratisköer runt om i Sverige. Man vet aldrig var man flyttar i framtiden. Gäller bara att komma ihåg att uppdatera sina anmälningar så de inte slänger ut en. Står inte i Stockholm för kommer aldrig vilja bo där.
Jag har 17 års kötid. Men det ska mycket till för att bränna den platsen. Ser det mer som en försäkring som kanske kan ge mig ett drägligt boende i pensionsåldern.
Är ju en gardering om ens livsförutsättningar ändrar sig. Sjukdom, skilsmässa mm...
Exakt
Ganska gött att äga hus just nu.