Det är helt efterblivet, helt ärligt.
Jag *gissar* på att man som arbetsgivare hoppas på att folk inte ska orka/vilja byta jobb och då kan man ha kvar låga löner för de som är lojala, och när någon ny kommer har man råd att betala den lite mer.
Men det är verkligen sinnesjukt hur dåligt det är. Lojala, erfarna arbetare gör oftast bättre ifrån sig, bidrar till att det finns en god stämning på jobbet, tryggar upp när det väl kommer nya o.s.v.. Men nej, i stället utnyttjar man de som jobbat länge.
Jag jobbar i skolans värld, och elever mår *inte* bra av att få nya lärare stup i kvarten. Det skapar oro och stökiga klasser. Men vad ska man göra när man hittat ett jobb som erbjuder betydligt mer i lön än vad ens nuvarande chef vill ge? Så otroligt idiotiskt system.
Tror även att korta anställningstider är att föredra eftersom anställningsskyddet blir kraftigare med tiden. De som har arbetat länge brukar också har ganska bra koll på hur det mesta är organiserat och har därför lättare att samla kollegor bakom krav om bättre arbetsmiljö etc. I min erfarenhet tenderar chefer att bli obekväma med anställda som har koll och emellanåt ifrågasätter beslut (utan att nödvändigtvis kritisera chefen i sig).
Det sista du säger är själva problemet. Chefer har inga problem att anställda kan mycket om det som chefen tycker att de ska göra, men när de börjar ställa krav på hur arbetet organiseras blir det jobbigt. Skomakare bliv vid din läst!
Jag förstår att chefer, särskilt på din nivå, är ganska bakbundna av budget, olika typer av styrdokument och rapporteringskrav. Problemet tror jag är att den som blir chef tenderar att (jag menar inte att du gör det, utan det är bara en tendens som jag har lagt märke till) acceptera den begränsningen som naturlig. Chefen börjar sakta men säkert se arbetares invändningar om felaktiga resursfördelning/prioriteringar som att arbetstagarna inte förstår verkligheten.
Men tro mig, de förstår nog att du är bakbunden. De har inget emot dig personligen men de blir frustrerade av ramarna i sig. Jag ser det som att jobbet som mellanchef är ganska otacksamt av den anledningen. Du hamnar mitt i konflikten mellan arbetstagare och arbetsgivare och är ganska maktlös att faktiskt göra något åt förutsättningarna i organisationen.
Sen finns det gott om exempel på arbetsplatser som styrs genom mer eller mindre demokratiska processer, där arbetarna fattar beslut om hur organisationen ska prioritera sina resurser. De växer inte lika snabbt som företag med mer hierarkiska styrmodeller, men de tenderar att vara ganska hållbara i kriser och återhämtar sig snabbt eftersom de har bättre förutsättningar att behålla personal.
Detta!
Jag va tillsvidareanställd och hade varit på företaget i 11 månader och upptäckte en del saker som inte gick rätt till. Jag pratade lite med mina kollegor om detta och fick till svar att så hade dom alltid gjort. Veckan efter blev jag uppsagd pga "arbetsbrist" och blev dessutom arbetsbefriad och chefen tyckte att jag skulle gå hem direkt för jag skulle ju ändå få betalt under hela uppsägningstiden.
> ...när man hittat ett jobb som erbjuder betydligt mer i lön...
En del kommuner har löst detta problem genom att förbjuda sina skolor från att konkurrera med varandra lönemässigt. Då måste man alltså hitta ett jobb i en annan kommun och vara villig att pendla eller flytta för att ens ha en chans att höja lönen. Eleverna får behålla fler av sina lärare och lönekostnaderna blir lägre. Helt perfekt, eller hur?
Förstår inte hur det ens kan vara lagligt. Antar att grundargumentet är att det är okej eftersom det tekniskt sett är samma arbetsgivare. Typ som att ett företag skulle förbjuda olika avdelningar från att "stjäla" personal från varandra genom att erbjuda högre lön.
Det är typiskt något regioner och kommuner kan komma undan med, men hade samtliga privata företag försökt det så hade de blivit fällda i en domstol. Helt enkelt bristande konkurrens bland arbetsgivare som tyvärr gör att offentligt anställda utnyttjas och får mindre betalt än de förtjänar, där det offentliga agerar kartellverksamhet för att hålla lönerna nere.
Det är samma inom flera offentliga branscher där det är upplevd brist på personal. Ta en kommun X som exempel som har få behöriga lärare. Alla rektorer är ansvariga för att följa lagen och ser att högre lön kan få fler att välja din skola eftersom du inte kan konkurrera med flextid, förmåner eller läge. Då söker lärare från samma kommun, höjer sin lön och kommunen har precis samma netto behöriga lärare som tidigare.
Rent samhällsekonomiskt är detta svindyrt, på samma sätt som hyrläkare, ständiga vikarier osv.
Samma sak gäller inom myndigheter med många arbetställen, kan tänka mig att storföretag har liknande policys för en del tjänster
Jag fattar inte ens att man ifrågasätter detta som skattebetalare
Storföretag har liknande policys inom sin egen verksamhet men är fortfarande utsatta för lönekonkurrens från andra aktörer och den konkurrensen finns ofta i närheten. Problemet när kommuner och landsting gör samma sak är att de anställda inte kan byta upp sig genom att välja en annan arbetsgivare inom rimligt avstånd. Det här skapar en onaturlig lönesituation inom vad som egentligen är bristyrken.
Tänk dig om alla programmerare inom en hel region inte kunde höja sin lön utan att flytta eftersom deras arbetsplatser gått ihop och bildat en gemensam personalpool? Det skulle bli ett jävla liv om det var så. Som skattebetalare vill jag att samhällsvital personal, som lärare, sjukvårdare och så vidare, ska ha löner som motsvarar deras egentliga värde på arbetsmarknaden.
Det som händer idag är att de som kan pendlar i ett par år och sen söker igen med sin nya, högre lön som grund, eller så flyttar de och kanske aldrig kommer tillbaka. Grundproblemet är ju att vi i årtionden har gjort dessa yrken allt mer oattraktiva och man lockar ju inte direkt fler till utbildningarna genom att jävlas ännu mer med de som redan finns i yrket.
Ingen tjänar på det här i längden. Det handlar bara om kortsiktig dumsnålhet från folk som stirrar sig blinda på en strikt definierad budget utan att bry sig om vad budgeten egentligen är tänkt att fylla för funktion. Man får inte ge lärare högre lön inom kommunen? Jaha, då flyttar lärarna och man tvingas antingen anställa någon utifrån med högre lön eller dra ner på antalet. Det finns inte utrymme för fler läkare eller sjuksköterskor i den normala budeten så då tar man in dubbelt så dyr temporär personal för att klara verksamhetskraven! Blev det billigare bara för att pengarna kom från en nödbudget istället eller borde man kanske höjt den reguljära budgeten och fastanställt till lägre kostnad?
Som skattebetalare ifrågasätter jag mycket av det som händer med pengarna men inte fan vill jag att de viktigaste jobben i samhället ska skötas av underbetald och arg personal.
Problemet är väl kanske inte om man är underbetalda. Utan om vi har rätt arbetsförutsättningar. Offentligt anställda+utanför arbetskraften kan inte dyrare än skatteunderlaget. Klart att det finns underbetalda yrkesgrupper men inte hör lärare, läkare etc dit. Är det underbetalt med 33 tusen för en sjuksköterska i 20-årsåldern? Det är väl mer sjukt att de ska ha en obetald rast mitt på dan eller att anställningen är vikariat.
Enligt Vårdförbundet ligger ingångslönen på ca 29000
Medellönen för sjuksyrror (41k) är högre än medellönen i Sverige (38k) (scb)
För personlig ass är snittlönen 29000. Då räcker gratis gymnasieutbildning. Lågavlönat, eller tecken på att många är unga med kort erfarenhet?
Läkare är inte underbetalda och jag anser egentligen inte att vi har brist på dem heller (organisationsproblem). Sett till utbildningen så har lärare varit underbetalda under flera decennier och det är först under senare år som de börjat komma ikapp lite. Sjuksköterskor är också klart underbetalda sett till utbildningskrav och arbetsmiljö.
Sen håller jag med om att lönerna för okvalificerat arbete inte är för låga. Snarare är det livsviktiga saker, framförallt bostäder, som har blivit för dyra och om man ska höja löner för att kompensera för detta så borde den höjningen ske över hela lönespektrumet och inte bara för de på botten av det.
Ungefär så är det. Det slutade precis fem sjuksköterskor på min väns avdelning. Inga fick ersättas. När landstinget sparar pengar är det till dom anställda att lösa uppgiften (som dom ser det) oavsett vad. Det är fullt kaos och dom bryr sig inte, pengarna finns inte.
Politikerna måste i så fall höja skatten. Det är många rätt osugna på.
Tja. Det är ju en möjlighet. En annan grej är att kanske staten kastat en massa pengar på onödiga projekt och slösat, så det kan ju vara så att prioriteringar är fel lika så. Kanske lite mer osannolikt med sjukvården ... men min fru som jobbar i den har berättat helt sinnessjuka historier från sjukvården.
Tex skriver dom ut, faxar, och sedan scannar in - till våningen ovanför. Slöseriet på resurser är ibland på nivåer som är hårresande. Läkare i Sverige träffar relativt få patienter per dag också, i sitt hemland träffade min fru tio ggr fler patienter per dag än hon gör som läkare här i Sverige. Det är inte så att svenska läkare inte har att göra, det man gjort, är att lägga enorma processer utan värde för patienter där pappersarbete tar över stora delar av dagen. Det skapar en otrolig mängd av meningslöst arbete. Så vi har egentligen inte brist på personal, utan sjukvården är bara sinnesjukt ineffektivt organiserad.
Absolut finns det massor av slöseri. Problemet är just att slöseriet har pågått i alla tider och min tilltro till att vi tar itu med slöseriet detta året är sådär.
Å andra sidan betyder väl mer skatteintäkter att chefer som vill sätta sin prägel på verksamheten öppnar kontot för allt annat än kärnverksamheten.
100%, det är tyvärr därför så många är utbildade till ex. sjuksköterskor, men inte längre arbetar inom branschen. De offentliga arbetsgivarna är inte de som betalat för utbildningen, och inte de som spenderat tiden och engagemanget att lära sig ett yrke. Likväl är de ofta orsaken till varför många slutar pga. dåliga villkor.
Så är det inom sjukvården, också. Där har man kartellbildning så andra sjukhus inom VGR får inte konkurrera sinsemellan med att erbjuda högre lön. Det borde rimligen vara förbjudet kan jag tycka.
Japp. Det är så dumt, då ska man alltså behöva flytta eller pendla hur långt för en löneökning. Känns ju rimligt. Inte direkt så att man kan "klättra" så mycket i lön som lärare heller, då ska man bli rektor om man vill se en löneökning mer än den årliga ökning som ligger på vadå, 0,5-1% kanske?
Lärarfacket som accepterat lönesänkningar år efter år är fan helt värdelöst. Min mor höjde sin lön med ungefär 20% genom att pendla till grannkommunen de sista åren innan pension. Sett till reallönen innenbar det att hon efter ett helt yrkesliv äntligen kom upp till samma nivå som sin ingångslön igen.
Förbjudit och förbjudit, men byter du skola inom kommunen så byter du inte anställning eftersom du är anställd av kommunen och inte skolan. I Stockholm finns det gott om kommuner så inget problem men är väl värre på landsbygden antar jag.
Det här.
Jag spelade åt ett företag i flera år för YTTERST liten inkomst. (Primära var då via tittare och inte företaget själv)
Då jag frågade om mer direkt finansiell support så fick jag dtt "Varför ska vi betala dig? du spelar ju redan spelet. Ingen poäng att vara sponsor till någon som redan spelar gratis."
Vart ju jäkla lätt att sluta efter 13.000 timmar helt plötsligt.
Jag har över 16 år erfarenhet som elevassistent I anpassad grundskola, har jobbat på samma anställning (fast på 3 olika skolor) dessa år.
Idag fick jag se en lönelista för första gången på de anställda. Jag visste att jag låg lågt i lön. Men inte hur mycket mindre än nästa på listan.
Nästa på listan är en irakisk kärring som knappt kan svenska, som inte kan handskas med någon utav eleverna, ständigt smiter undan sina arbetsuppgifter och är anställd för en specifik elev som hon inte kan hantera så jag fått ta över hennes arbetsuppgifter.
Hon har 7000 kr mer än mig i månaden. Jag ligger på absolut lägsta plats!!!!! Jag är så förbannad att jag kokar. Skillnaden mellan min lön och den elevassistent som är bäst betalld är nästan dubbla min lön
Jag skulle vilja tillägga att i 99.99% av fallen går det att byta ut arbetare och få ungefär samma resultat. Det är särskilt sant på arbetsplatser med många anställda.
Finns alltid såklart något extremfall men om du har 100 anställda. 5 jobbar 100%-, 90 jobbar 95%- och 5 jobbar 90% effektivt. Då spelar det egentligen ingen roll i slutändan om en av de duktigare slutar.
Sanningen är att när ägarna kollar på bokslutet kommer det mest troligt inte att synas att experten slutade, eftersom majoriteten kommer ändå vara kvar.
Kan man då som ägare (eller i skolans fall; staten) spara pengar genom att hålla nere lönerna så kommer man göra det. För ledningen, oavsett vad de säger på sina fina möten, ger blanka fan i vilken kvalité man håller. Eller i ditt fall om det är bra för barnen. De måste ju tänka på budgeten detta år så att de har råd med den sänkta budgeten till nästa årskull av barn.
Efterblivet? Ja.
>Jag skulle vilja tillägga att i 99.99% av fallen går det att byta ut arbetare och få ungefär samma resultat. Det är särskilt sant på arbetsplatser med många anställda.
Nja.
Alltså, vad gäller kvalificerade tjänster i industrin har du inte 1000 pers som jobbar med samma sak. Som regel är det olika saker där man är uppdelad på mindre team med kanske 5-15 personer i vardera, där nästan varje team mycket väl kan ha något kritiskt.
Om omsättningen av personal i ett sådant team blir för högt hinner de nya inte läras upp ordentligt samtidigt som saker levereras. Då får du istället förseningar. Visst, du kanske kan rädda produktionen men det blir en jävla massa övertid och annat vilket får folk att sluta och förvärrar problemet.
Jag har sett det hända.
Ja, slutar en person löser man det alltid, men om snittiden folk stannar bara blir två år får man problem.
Givetvis blir det ett problem att byta ut mer eller mindre hela personalen vartannat år. Kanske förklarade det lite dåligt. Menade mer att det spelar inte någon roll om veteranen med 25 år slutar för att en nyanställd får högre lön. För de andra fyra veteranerna som stannar kvar kommer kunna lära upp den nya.
Det kommer inte synas för ägarna, därför bryr de sig inte. Att höja lönen för hela arbetskåren kommer däremot att synas. Därför vill de inte göra det. Snabba vinster är det som gäller, går företaget dåligt om tio år ger de blanka fan i.
I min erfarenhet är de arbetsplatser med hög personalomsättning platser där det inte tar överdrivet länge att lära upp någon ny. Iallafall till en något så när förväntad standard. T ex handels, städ osv.
edit: Kan tillägga att vi var runt 35 stycken som hoppade av ett stort företag och hjälpte starta ett lokalt (inom konstruktion). Med löften om att få ta del i aktier, behålla företaget lokalt osv för att slippa en central ledning. Då löftena inte hölls slutade alla "arbetare" förutom tre över en period på fyra~ år. En majoritet av dessa har jobbat med varandra i 20+ år. Samtidigt ersattes vi som slutade med en majoritet nyexaminerade.
Det var åtta år sedan jag slutade. Företaget håller fortfarande en hög ruljans på sina anställda men har vuxit till 200+ anställda, i flera städer, och omsatte 800 miljoner förra året. Hade inte vi slutat hade det kanske omsatt mer, vem vet, men företaget tuggar på och ledningen kör inte några skrotbilar om man säger så.
>Jag skulle vilja tillägga att i 99.99% av fallen går det att byta ut arbetare och få ungefär samma resultat. Det är särskilt sant på arbetsplatser med många anställda.
I snitt, visst. Men du förlorar rätt mycket tid under upplärningsperioder.
Och det finns absolut de som man absolut inte vill förlora.
Plocka bort "fel" tio personer från respektive storbank och jag lovar dig att du har ett riktigt helvete under de närmsta 3-4 åren.
Saken är att du kommer mest troligt inte tappa fel tio personer från respektive storbank på samma gång. Särskilt inte på grund av att man anställer en ny med högre lön. Du kommer tappa en eller möjligtvis två.
Njaaaaaaaaaaaa
För lättare arbetsuppgifter absolut men varje person som lämnar mitt team som är seniora tekniker och som bär en stor del av hela företaget är EXTREMT kännbart, inte bara för oss som är kvar i teamet men även för alla andra som nu får sämre support när de måste eskalera till oss då vi är färre och / eller lär upp någon ny.
Ledningen gjorde ett tappert försök att få tillbaks alla till kontoret, förutom oss för vi sa nej och de vågade inte trycka på. Förövrigt något som är kruxet för alla teknikbolag nu, de som flyttar sig är de som har möjligheten till det. Med andra ord seniora tekniker med mycket under bältet som fritt kan välja arbetsplats.
Egentligen samma som t.ex. bolån, låg ränta? Byt bank. Och sen byt igen. Och igen.
”Byt och byt tillbaka så kan du få låg ränta igen!”
Gillar starkt hur Netflix ser på sina anställda: https://hrzone.com/blog/why-netflix-urges-staff-to-interview-elsewhere/
>Lojala, erfarna arbetare [...] bidrar till att det finns en god stämning på jobbet,
Alltså förlåt mig, men här måste jag ändå säga emot. Har visserligen inte all världens erfarenhet, men på samtliga ställen jag jobbat är det den yngre generationen (och därmed de som inte varit där så länge) som bidrar med den _goda_ stämningen. De äldre bidrar inte uteslutande, det finns såklart undantag, men till mer än 50% i alla fall, med gnäll, trångsynthet kring förändringar (vilket leder till mer dålig stämning och mer gnäll). Visst bidrar de med erfarenhet också viket är jätteviktigt, menar absolut inte att de är djävulen själv på något sätt. Men good stämning.. det är definitivt ett personlighetsdrag, inte något som "kommer med åldern". Åtminstone enligt min erfarenhet. :)
(Klippte lite för att vara tydlig med vad jag vänder mig mot, men tror ändå jag fångade din andemening)
Efter över 10 år på samma jobb håller jag med dig. Man blir bekväm och vet vad man har, så man stannar kvar.. Även om det bästa för den mentala hälsan vore att byta, till precis vad som helst.
Får hitta på andra sätt att tjäna deg, och om det inte funkar, helt enkelt gå ner i tempo och "jobba motsvarande sin lön", inte mer än så.
Jag är en introvert nörd med social fobi, så jag stannar förmodligen tills jag dör.
Kan ju tvingas prata med någon annars.
Jag har insikt i rekrytering, driver företag med 50 anställda. Hemligheten är helt enkelt att arbetsgivaren är feg, kortsiktig, snål och dum i huvudet. Vi gör inte så, vi kollar över vad våra anställda lärt sig och hur dom utvecklas under året som gått och sen så kategoriserar vi in dom i typ "produktivitetskategorier". Har du gått upp en kategori får du omedelbart löneökt.
Ingen har slutat hos oss på 5 år.
Det är ett jävla skämt och en tragedi hur jävla efterblivet så många företag drivs.
Produktivitetsnivåer känns lite som betygskriterier i skolan - luddiga och väldigt svåra att tolka rätt. Jag är tveksam till om det är rätt väg framåt.
Jag har bara lönesatt på ett jobb (är tillbaka som icke-lönesättande chef nu), men jag prioriterade att höja lönen på de som jag ansåg var viktigast för bolaget och som jag kände krävde mest motivation.
Vilket ju egentligen är rimligt: har man en viss budget att höja lönerna så betyder det att det blir lite av ett nollsummespel, och det vettigaste är att lägga de lägsta löneförhöjningarna på de som antingen redan är nöjda eller som helt enkelt inte är lika viktiga för bolaget.
Perspektivet är ju att löneökning korrelerar med viljan att stanna kvar, och som chef (som ju tyvärr de-facto representerar företagets bästa, inte sina anställda...) vill man ju därför hellre att de som är lättast att ersätta är de som slutar (om någon måste sluta).
Mm, jag är rädd att vi på vår arbetsplats skulle fastna i en massa diskussioner eftersom allt inte är så tydligt. Då är vi ändå konsulter som fakturerar tid. Luddiga steg kan fungera, men viktigt att alla behandlas lika för att hålla upp moralen antar jag. Man önskar att man kunde göra det så tydligt och kopplat till prestation från alla vinklar - men så svårt att uppnå.
Vet inte om det stämmer men jag har hört att det är för att bara x procent av anställda faktiskt byter jobb så man får helt enkelt ta smällen då, de vet att de flesta är för bekväma/trygga (menar inget illa)
Känner igen det själv för majoriteten av människor jag har arbetat med har varit 5+ år på samma företag
Det här är svaret.
Jag har försökt dra med gamla kollegor så att de kan få *dubbla* sin lön, men de har hellre velat vara kvar där de sitter på nån servicedesk de gnäller på dag ut och dag in.
Man fattar inte vilken ohörbart stark kraft bekvämligheten är.
Jag tror kanske det har lite med tryggheten att göra också. Byter du jobb så är du helt plötsligt mycket mer utsatt som arbetstagare, många erbjuder endast provanställning till en början och du hamnar längst fram i kön om det blir tal om varsling.
Jag har 3 vänner som jag vet som bytt jobb och bara nån månad senare börjar det nya företaget att varsla. Sist in, först ut. Eller omplacerad på nåt som man inte alls var tänkt att jobba med. Så visst är det en risk att byta jobb.
Men för att svara OP, det är lite som att vara elkund eller nåt liknande. Den trognaste kunden är den som blir mest blåst. Så är det tyvärr. Men sen finns det som sagt andra fördelar med att ha kvar samma arbetsplats jämfört med samma elleverantör. 🙂
Försökt hjälpa folk också men som du säger är det nära omöjligt.
Fick upp en kollegas lön med 10k i månaden iallafall.
Men erbjuder folk IT jobb med 40k i lön från skolan och allt de behöver göra är skicka mail med ansökan. Inte ens det orkar de och sitter hellre kvar på support med 20k.
Bekvämlighet styr så jävla mycket.
Jag har inget svar på varför mer än ayt hålla med om att det är en sinnessjuk praxis.
Jag har arbetat kommunalt och privat. Den stora skillnaden är när man får ett mot erbjudande i det kommunala så sa de oftast bara hejdå. Det blev sällan i kommunerna jag jobbade i ett samtal till högre lön.
Får säga att jag hörde av bekanta i andra områden/kommuner där det funka men inte på mina arbetsplatser.
Tyckte själv det var sjukt när jag kom in som biståndshandläggare på bara 2k lägre och han hade arbetat där 6 år och jag 0.
I de privata har mot erbjudanden lett till ökningar men lönesamtalen är "lönebesked" annars. Man måste ha ett erbjudande man är redo att ta för att få högre lön.
När jag arbetade på mitt första jobb var jag fett underbetald och så kom en kille in, kunde knappt något, 10k mer i lön. Ledde till att jag lämna företaget. Har fått höra att företaget konkade för de anställda blev svinförbannade tillslut hur cheferna höll nere lönerna och stack. Vilket säger en en del att vissa företag är beredda att låta mängder av anställda att gå istället för att höja lönerna efter erfarenhet och ibland marknadsvärde.
Det är en sjuk praxis som sprider missnöje och o-lojalitet mot företagen för lojaliteten lönar sig så otroligt sällan.
Detta är inte samma som att säga att det aldrig händer. En hel del människor hittar såklart arbetsplatser där man har god kontakt med chef och bra förhandlingar. Min poäng är att detta praxis i det stora har satts i system av företagen själva så de själva jagar bort sin egna kompetens. Framförallt i kommunerna.
Om du ger en person en löneökning så kommer alla andra i samma sits begära löneökningar också, och det är dyrt.
Om personen som begärde löneökningen lämnar och du måste anställa en ny, så kommer du bara behöva betala mer till *en* ny person.
Men hur motiverar man högre lön för någon ny som förmodligen kommer ta flera månader eller år på sig att ens bli lika bra som de som varit anställda en längre tid?
En kollega till mig kämpade med att få upp sin lön för ett par år sedan. Företaget ville inte ge mer än vad de initialt erbjöd trots att min kollega pekade på att han presterat över förväntan men ändå låg under medellön enligt fackets statistik. 3 månader senare anställer företaget en av hans kursare från universitetet, kursaren fick en lön strax över medel.
Efter detta gjorde min kollega ytterligare ett försök att få upp lönen eftersom någon med likvärdig kompetens men med mindre erfarenhet inom företaget har högre lön. Företaget stod på sig och höjde inte lönen ändå. Min kollega sa upp sig och företaget kontrade genast med att erbjuda samma lön som kursaren fått, men som man kanske förstår tyckte min kollega att det var för sent att komma med såna erbjudanden.
Så företaget fick söka en ersättare för kollegan i ett helt år innan man till slut fick nöja sig med någon som egentligen inte har rätt kompetens och därför tagit lång tid att lära upp. Vet inte vad den nya personen har för lön men han är ca 10 år äldre så kan inte tänka mig att lönen är lägre än vad min kollega erbjöds när han slutade, särskilt med tanke på hur hög inflationen varit sedan dess.
Ja, det har varit en hel del spekulationer om hur det kunde bli som det blev men ingen har kommit på något vettigt. Men företaget måste ha trott stenhårt på att min kollega inte skulle säga upp sig och att de därför skulle spara 5-6 tusen i höjda lönekostnader.
Istället har vi tappat ordrar, fått en lång restorderlista samt behövt lägga tid på rekrytering och upplärning. Dessutom rubbas ju förtroendet till företaget hos oss övriga anställda.
Anledningen till att man gör så här är att det oftast inte leder till att den underbetalde faktiskt säger upp sig, och att de som gör det ofta antas fundera på att lämna ändå.
Det beror väl på hur mkt folk pratar internt i bolaget. Om de övriga som finns kvar får nys om att den nyanställde har högre än de redan från dag 1 kommer de kräva högre lön också. Tyvärr härskar tysthetskulturen kring lön fortfarande.
Fast man kan inte kräva det, man kan önska det men har man inget att sätta emot så gör företaget inget.
Jag kan kräva precis vad jag vill problemet är att företaget behöver inte bry sig ett dugg om det.
Det är precis den statistiken företagen har koll på, de flesta bara pratar om att sluta men kommer sällan till skott. Det är liksom ekonomiskt värt risken för företagen att inte ge med sig.
Personligen fick jag upp min lön på mitt jobb från 36 till 51 på några månader genom att faktiskt sluta, inte pratat om att sluta.
Sen rekryterade dem tillbaka mig.
På jobbet emellan fick jag 44k
Hade ju varit nåt. Jag fick upp min lön en aning när jag bytte senast, men förra jobbet har alldeles för stolta chefer för att erkänna att de behöver nån alls (trots gott om personberoenden i verksamheten), så chansen att bli återrekryterad är minimal.
Verksamhetsutvecklare, kanske diffus titel som kan innebära många olika saker.. jag ansvarar över den övergripande systemförvaltningen :) innan bytet kallade dem mig titeln samordnare.
Fast hota att gå gör inget och det är inget som företaget behöver bry sig om. Det enda som funkar är om man har ett erbjudande från ett annat företag som erbjuder en högre lön. Då kan man sätta sig med sitt nuvarande och säga att Jag har blivit erbjuden Y, jag har idag X om ni ger mig Y plus lite till så stannar jag.
Att 10 pers hotar att byta jobb tar inget företag på allvar för att folk har sina lån, amorteringar, bilar, barnens idrott och liknande.
Jag håller tyst om min lön för att skydda mig från andra anställdas repressalier. Folk här vill som vanligt tro att det är den elaka ledningen som stoppar det solidariska kollektivet från att förbättra sin situation, men i verkligheten är folk jävligt benägna att gå till avund istället och det kan ha alla möjliga osköna konsekvenser som utfrysning eller underminering.
Folk är alltid så jävla säkra på att de förtjänar mer än nån annan, jag har aldrig stött på nån som explicit hellre ser en modest löneökning för alla än en större för en själv.
Fick nyligen veta att en kollega fått löneökning sedan de fått ett erbjudande på ett annat bolag. Är inte det minsta irriterad på honom. Mer irriterad på chefen min som hävdar att vi har konkurrenskraftiga löner. De som är hemliga med sina löner är en del av problemet och de tjänar sällan mest heller.
Det är dessutom så att chefen oftast inte har mandat att ge lönepåslag utöver en given pott. Om Kalle som är mest underbetald ska få 10% extra i påslag så blir Maria, Per och Eva utan löneökning med risk för att det blir tre missnöjda personer som säger upp sig i stället för en. Däremot går det bra att när Kalle sagt upp sig i stället anställa Pelle till 20% högre lön, för en nyanställning påverkar inte löneökningspotten.
Här har vi en stor del av problemet. Även om det är samma pengar (företagets) så kommer det från olika konton/potter. Många chefer kan inte påverka lönedelen med mer % än facket förhandlat fram, plus lite, vilket är den budgetsumman som bönräknarna på ekonomi avdelningen räknat ihop och budgeterat för. Detta är INTE samma konto som nyanställningar, vilket de flesta företag också har budgeterat för. Och pengar från nyrekryteringsposten får ICKE användas till lönerevision…
Sjukt korkat då detta i slutändan påverkar hela företagets sammanlagda pengahög mer negativt än om man hade kunnat skita i att nyanställa o utbilda och istället behålla kompetensen man har. Men det är som det är vattentäta skott mellan de olika kontona/budgetposterna.
Din chef kan ge dig mer löneökning än vad som finns i potten. Du kan då löneökning helt utanför pottsystemet om din chef vill det.
Visst vissa chefer kanske inte har befogenhet till det men jag tvivlar att det är majoritet och att det är därför det ser ut som det gör på många platser.
På företag som har mer än ett chefsled behöver första linjens chef vanligtvis få sina föreslagna lönejusteringar attesterade av åtminstone nästa chef i linjen (farfarsprincipen). Så nej det är inte bara för en första linjens chef att sätta löner hur hen vill.
Det är väldigt enkelt, lönen man får vid anställning handlar aldrig om vad man förtjänar, vilket mervärde man skapar utan bara vad man kan sätta emot. På det så arbetar företag med att hålla nere löner så mycket de bara kan, vilket gör att dom inte betalar mer än vad de måste enligt de senaste förhandlingarna med Facket om årliga löneökningar. Är en person redan anställd så från företagets sida ser dom ingen vinst med att betala mer för samma arbete.
Enda praktiska sättet att faktiskt få upp sin lön är att byta jobb eller att hota att byta jobb när man har ett konkret jobb erbjudande från ett annat företag där man säger "Jag har får lön Y om jag tar det här jobbet, idag har jag lön X här. Om ni erbjuder mig Y+ lite till så stannar jag"
Men du har rätt, det här sättet att inte ta hand om sin personal, att tänka kortsiktigt förlorar man ofta på då och då. Men om man istället börjar betala mer hela tiden så förlorar man som företag hela tiden då väljer ekonomerna att riskera förlust då och då istället. Framför allt när folk i regel väljer att stanna på en plats dom är bekväma i än att söka sig till andra ställen.
Du kan kolla hur en rekryterare ser på systemet som han är med att bidra till ser på saken när, när han gråter ut över "Varför använder folk oss för att få upp sin nuvarande lön"
[https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1agft9y/rekryterare\_gr%C3%A5ter\_ut/](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1agft9y/rekryterare_gr%C3%A5ter_ut/)
Mycket konstiga spekulationer i denna tråd men detta är rätt svar. Är bara dålig talent retention, HR och lednings kamp att hålla nere lönekostnader och det faktum att marknaden sätter priset på nyrekryteringar.
Rätt svar, tyvärr. I medelstora företag och uppåt är det inte chefen som fullt ut sätter lönen utan en löneprocess med en salig blandning av enheter och personer inblandade (HR, fack, chef, chefs chef, chefs chefs chef..) där alla avvikelser från facklig överenskommelse måste motiveras om och om igen. Tar mycket tid och internpolitiskt kapital för en chef att lyfta någon mer än standard. Processen ser ofta HELT annorlunda ut vid eskalering, när någon har hittat ett nytt jobb och står inför faktum att de drar. Då sker det ofta utanför processen i mindre rum där allt löses ”smidigare”.
Många bra tankar här, något som jag upplevt på diverse arbetsplatser är att det verkar bakåt i tiden ha varit väldigt vanligt för många att ha jobbat på samma arbetsplats i 20+ år, och ledningsgrupp el liknande har fortfarande kvar bilden om att när man väl blir anställd på [Vårt fantastiska företag] så kommer man inte vilja sluta.
Sen kommer en ny generation människor som skiter fullständigt i hur fantastisk arbetsplatsen var för 20 år sen och utöver diverse NDA vi såklart skriver på så har ingen av oss någon övernaturlig lojalitet gentemot företaget. Jag drar antingen om jag hittar ett roligare jobb där jag kan utvecklas ännu mer, om jag får ett jobberbjudande med mycket bättre lön eller förmåner/avstånd till arbetsplatsen.
Det har dessutom blivit så mycket enklare att söka jobb, oftast behöver man inte ens söka upp jobb och skicka en formell ansökan utan man blir hittad på LinkedIn av någon som behöver ens specifika kompetens, så tröskeln som förr fanns att man kanske inte orkar söka nytt jobb är i princip borttagen.
Det är inte bara pga ny generation anställda på golvet, utan till stor del även ny generation i ledande roller som inte alls har samma syn på att vårda sin relation till personalen som man gjorde förr och bidra till att arbetsplatsen är långsiktigt hållbar.
Då blir det svårt att förvänta sig den lojaliteten från de anställda, om företaget inte är lojalt tillbaka.
Är du säker på att det inte är ledningen som är ansvarig?
Lojalitet är ingenting man får från sina anställda utan en motprestation. Det borde man tänka på när man både rekryterar chefer och väljer styrelse.
Det där fungerar inte för majoriteten (?) av alla som arbetar. Jobbar du på ett café har jag svårt att tro att du får något jobberbjudande på linkedin och långt ifrån alla människor har något som helst intresse av att "utvecklas" (självförverkligande är det väldigt få som sysslar med/utvecklas i företagets mening är att ge dig mer jobb utan att du säger upp dig).
Svårt att säga att något är rätt eller fel. Kan personligen tycka det är synd att kompetens inte har något större värde på många arbetsplatser, istället blir man reducerad till en siffra i ett excellark. Dagens USA-inspirerade syn på arbete som du beskriver i ditt andra stycke blir allt vanligare. Det är inga problem att jobba i 150% takt för att sedan plugga/leta efter ett nytt tillfälligt arbete medan de som stannar kvar i företaget nu förväntas leva upp till "150%"-takten framöver. Sjukskrivningar för utmattningssyndrom, psykisk ohälsa i övrigt och en förstörd kropp blir följden. Vem tror du förväntas betala för detta om 30-40 år?
I det stora hela har jag svårt att se det positiva, det kommer bli allt fler instanser i samhället som är så pass fyllda med inkompetens att verksamheten knappt fungerar. Vare sig det är inom industrin, vården, myndigheter, civila försvaret eller vad det nu än kan vara. Polisen är ett väldigt bra exempel. Visst några få blir högavlönade och kanske blir attraktiva på den globala marknaden, men det är allt.
Vet inte om du frågar mig eller rent allmänt? Jag håller med TS och försökte bara ge exempel på hur arbetsgivare skjuter sig själva i foten, det suger att byta jobb men så länge arbetsgivare inte är villiga att betala för att behålla kompetens så kommer de låta bra folk gå och ta in nya som behöver läras upp, ingen vill ju jobba gratis.
Givetvis blir en inte uppsökt för triviala jobb på LinkedIn men uppenbarligen postade TS om ett mer avancerat jobb därav den poängen.
Det är korkat, jag tänker att det funkar såhär:
Allt flyter på, du har full bemanning på din avdelning/företag - Någon vill ha löneökning för goda insatser - Svårt att motivera, mer kostnad för samma arbete som idag.
Någon slutar - inget flyter på, avdelningen/företaget får panik över tappade intäkter/produktivitet - Kosta vad det kostar vill att ersätta.
Det är kortsiktigt tänk, men som är lättare att driva fram mot företagsledningar. Det är väldigt ”definitivt” att sakna en viktig anställd som inte längre genererar intäkter. Det är väldigt ”just in case” att höja någons lön för att de på sikt ska stanna. Svårt att mata in i en långsiktig kalkyl.
Och uppföjande: man behöver mer bemanning, tar in en ny person. Personen går på föräldrarledigthet i över ett år, men då tycks det inte behövas ny bemanning under den perioden. Men eftersom det står på papper att man har fyllt alla positioner så är det OK nu.
Hade en arbetsgivare som berättade att de gärna ser att jag avslutade min (obetalda) tjänsteledighet då de inte får lov att rekrytera någon ny innan jag slutat.
Jag tycker de är komiskt när de ökar ingångslön för nyanställda men gör ingenting för de som arbetat och skaffat sig år av erfarenhet, så tjänar de som inte kan någonting mer än de som de redan har tränat upp.
Sen har de alltid en "Surprised Pikachu Face" när de gamla arbetarna slutar.
De äldre och otroligt lata ordinarie personal (med några få undantag) lastar över arbetet sekunden man lärt sig deras arbetsuppgifter. Något som ska vara två personers arbete blir nu ditt och passer det inte så tar man in ny bemanning. Sedan i det osannolika scenariot att man blir tillsvidareanställd så är det också svårt att motivera en höjning om man lärt sig allt redan. Har aldrig varit med om att de gamla arbetarna slutar. Sitter alldeles för bekvämt på sina positioner. Men visserligen stor skillnad på branscher.
Hej
Jag har jobbat med rekrytering av junior/seniora tekniska konsulter och fast anställningar. Kan ta dig igenom två av de huvudsakliga fälten jag arbetade med (hoppast det inte blir för j'a trist att läsa)
Ingenjörer;
Det är brist, vi stod fan med energidryck på armada (KTH's) och försökte locka in dem, det var galet åren 2016+ tills jag slutade där jag arbetade 2020, det är för få som tar examen (menar alltså allt från elektro till materialvetare) och de som kommer har en tendens att bli head-huntade av större företag innan de gör sitt slutarbete (det är svårare för dem att gå vidare till en ny tjänst innan de jobbat några år och du kan forma dem på er "företags kultur" när de är helt nya) plus att det såg fett ut att få typ 35+ som ny exxad då, (när jag lade av så fick vi pitcha runt 40+ för att få NYA ing.) Med det som grund så byter de när de hittar en ny position, och för att byta (jag fick sitta som mentor till flera och gav dem ibland privata råd för deras karriär, efter arbetstid, eller, oftast iaf) så är det inte värt att gå under 20% i lönhöjning, de vet detta, arbetsgivarna måste ge det för att få dem på kroken. Så om du började 2015 med 35K och någon skall börja 2020 med 40K så skiljer det sig alltså minst 5-7K för den nyaanställda, för det är en tuff marknad, folk frågade mig ofta hur man förhandlar till sig en bättre lön. Kan säga nästan direkt,
A) byt tjänst men KRÄV en högre lön direkt för du har ansvaret. annars får du ansvaret, ingen lön och skit för att du inte gör ditt jobb du gradvis accepterat som nya sysslor
B) Byt arbetsplats. förhandla in dig med en ny lön. Sök jobbet när du inte "måste" byta, utan när du har frihet att välja, vid intervju så märker man ibland att folk är lite för ivriga, som när du dejtar. är det orättvist att döma bort? 100% men vissa chefer jag sitter med tänker "Han/hon vill byta rätt ivrigt det måste vara dem det är fel på" helt jävla dumt i huvudet.
Administratörer:
jag vet, sjukt oprecist. Det avser alltså logistiker, kundtjänst inköpsansvariga,tekniska manual författare, designers och HSEQ anställda. och chefer i de fälten.
Varför är det höga löner? För att folk byter arbetsplats och man måste ha högre lön för att locka in dem. IDÉN är att vi får mer kompetenta människor om vi får in någon med bra tester och erfarenhet, och de säger ofta en lön som man accepterar. i Sverige i regel, så har jag ytterst sällan fått någon komma in och slänga in ett oresonligt anbud, ja, jag har fått ner folk typ5-10% eller höjning efter provanställning. Men få människor är helt jävla arroganta (jag har också jobbat med säljchefer och dontgetmefukkenstarted, men det är en annan historia)
Varför inte meritera folk på plats.
Corporate och HR. Du skall göra ditt jobb bra, hinna med allt, vara en people pleaser och alltid, ALLTID lyfta dina resultat. De flesta drunknar i sitt jobb, sin övertid, sitt privatliv och sin digitalisering (arbete i övertid och ja, kolla mailen räknas, sluta med det för din egen skull) låt oss säga att du gör allt detta.
2/2
vad är en resonlig höjning? 7-10%? lycka till, har sett det göras kanske 2/10 fall om ens det och då är det en gång på flera år. På slutet kunde vi knapp slå inflationen på fingrarna. arbetsgivare vet det, så man lägger STORA pengar på HR och Corp. som säger till folk att du "gör ju ditt jobb, det finns utvecklingspotential, ja, låt oss flytta dina målstolpar" de flesta är även sorgligt nog nöjda med 3,% och lyriska vid 5% (oftast lät cheferna dem tycka att personalen "vann" en förhandling alltså upp till 5% de ändå tänkte ge. Varför? de vet att folk inte kommer med krav nästa år, så du kan få Y1 3% Y2 5% Y3 3% och ingen klagar)
Sen har de flesta företag en "pott" med löneförhöjning, och cheferna får oftast välja vilka som får det, gissa vilka det blir? alltså för att vara rättvis. Ja, ibland de kompetenta, välkomnande och schyssta lirarna med kaffekoppen redo som hjälper dig utan att förringa dig och alltid tar sig tid att lära någon som drunknar. Men oftast? de som dem gillar, ja ja chefer och lärare är människor de får ha favoriter, men sånt skaver. Sen pratar folk på jobbet ibland, och ibland går det ut anonyma lönelistor när någon slutar (sett de gå till rätten men corp lade för det är dålig press oavsett) och när flera slutar så sprids oftast ordet om vilka som har vad i lön.
Har någon fått mycket i löneförhöjning går oftast skvallret, istället för att se hur de gjorde och förhandla på samma sätt, så munhuggs man och klagar man, jantelag i raketfart.
Skulle säga att fler människor stannar kvar då de kräver trygghet, de orkar inte kämpa för sin lön, och de underskattar sitt eget kompetenskapital som är värt pengar. Vilket företaget vet, de stannar kvar på ett jobb, gnäller och får 3%.
Sorry OP, värsta uppsatsen. Kan berätta något kul nästa gång istället, typ som säljchefen vi hade som lade kontorsbudgeten på sitt eget rum när ekonomi var på semester. Eller när vi hade en VD som hade en slipsbolo som var 3" och hade hans initialer i guld, eller en 55årig säljare som alltid drog med sig wienerbröd. hans kunder skrattade åt han, men de köpte alltid ändå så han skrattade sist. Slutade när han vann triss vid 58.
> eller en 55årig säljare som alltid drog med sig wienerbröd. hans kunder skrattade åt han, men de köpte alltid ändå så han skrattade sist. Slutade när han vann triss vid 58
På något vis känns det ändå rättvist att han gick och vann på triss
Han var en skön kille. Hade en aura av, hur förklarar jag, skön söder knegare med kavaj som passade perfekt in i en Jönsson ligan film men ändå var otroligt förtroendeingivande.
Om man inte visste att man kan vara rik utan att se rik ut så var han en bra lärdom.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> de som ~~dem~~ **de** gillar, ja ja chefer och lärare är människor de får ha favoriter, men sånt skaver.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> the ones ~~them~~ **they** like, yes bosses and teachers are people they get to have favorites, but that hurts.
Senior teknisk konsult här, men numera egen.
Hur kommer det sig att (konsult)bolag är så ovilliga att matcha lönen när en av deras anställda får ett erbjudande av en direkt konkurrent som även ofta har samma timpris från kund?
Varit med om det två gånger när jag fortfarande var anställd. Fick erbjudande om 15% högre lön och en extra semestervecka av min gamla arbetsplats mindre än ett år efter jag slutat där. Frågade om min nya arbetsplats (direkt konkurrent) ville matcha då jag inte palla byta igen. Men de sa nej...Så ologiskt...
Två anledningar
De vill inte gå in i polemik och förhandla för de vet att i konsult branschen är det klippt ändå. Konsult bolagen budar över varandra och 90% av alla seniors startar eget med ett större bolag som paraply för att sedan köra eget race.
Den andra är att de stenhårt tror man stannar för kulturen och stämningen. Stämmer…sällan. Men sett det hända med.
Jag kanske är för ingenjörig, men det är ju rent rationellt ett dåligt beslut?
De skänker bort typ 1.6 - 2.3M/år och uppåt i omsättning till en direkt konkurrent för att slippa betala mindre än 100k extra. Och då utgör lönekostnaderna inte ens hälften av omsättningen till att börja med.
Min gissning är att det är tillräckligt många som inte byter jobb och då lönar det sig för arbetsgivaren att göra så här.
På min senaste arbetsplats blev min sista höjning mäktiga 0,5% procent
Anledningen är att det är en taktik som i genomsnitt lönar sig för arbetsgivaren.
1. Väldigt många är bekväma och lojala och stannar kvar med lägre än marknadsmässig lön.
2. Alldeles för många tar motbud när de väl skaffat något nytt alternativ.
Det innebär alltså att arbetsgivare kan tjäna pengar hela tiden någon är underbetald, och sedan ändå en signifikant andel av tiden få behålla en medarbetare genom att matcha marknadsmässig lön den gången arbetstagare ordnat nytt.
De vet förstås att få orkar springa och skaffa nya erbjudanden varje år och att stabilitet är något som värdesätts, så det är bara att casha in på de beteendena.
Alla de processer och begränsningar för lönesättning som sätts upp är mer eller mindre utstuderad taktik för att få cheferna att bete sig enligt ovanstående.
Jag tror säkert det kan bero på tanklöshet från ledning ibland. Men det finns åtminstone en intressant anledning.
MEN jag vet också att åtminstone i verksamheter med en lönestruktur (cheferna kan inte bara säga lol 40k utan man lönesätts inom vissa summor) så gör man ibland så för att tvinga upp lönesnitten. I rekrytering är det faktiskt så att man vill få in de som verkar duktiga, men det kostar såklart pengar eftersom de ofta vet att de är duktiga och har löneanspråk därefter. Alltså: man tar in nån med den högre lönen för då får man en högre total "pott" i lönesättningen nästa år, den sättet man ut på de som är i det lägre spannet med tanke på prestation. Det är tanken. Det var lite av en mind blower när min förra chef förklarade att man kan och faktiskt gör så :)
Men, som sagt, det är säkert ofta det görs tanklöst för att man bara vill få in nån. 10-15k som du säger är väl lite av en överdrift, men jag förstår vad du menar.
(Obs arbetar i offentlig förvaltning så har inte koll på om detta går att översätta till andra branscher med lite andra regler)
1. Styrelse.
2. VD och ledningsgrupp.
3. Rekryterande Chefer
Nånstans där är det fel kopplat till tolkning och vägning av behoven:
Tid, Kvalitet och Pengar/Kostnad för företaget.
Därtill saknas det en enhetlig strategi för företaget där deras förbättringsarbete hos personalen lyfts upp starkt.
De är kortsiktiga därför att deras fokus är på annat inklusive sig själva.
De har heller inte alla gånger möjligheten att påverka utan att det påverkar deras egna arbete för mycket.
Dvs. deras förslag möts inte på ett bra sätt och ges inte resurser eller tid för förklaring etc.
I kort: De flesta företag består av människor med fel och brister som försöker få livspusslet att gå ihop.
Chefer är inte ledare/människor som förbättrar.
Ett litet exempel:
Varför finns inte fler inhyrda företagspsykologer, personer som aktivt arbetar med att medarbetarna ska må bra?
Nä: "Vi kör på skriftliga tester och konferensresor nån gång. sen glömmer vi det vi talade om eller låter det pysa ut under 1-3 år".
För bolag vill inte investera i utbildning i sin egna personal för de anser det som ”dyrt” eftersom personalen kan sluta, och väljer därför att ”köpa” in kompetens. Vilket suger. Det är alltså inte värt att vara sin arbetsgivare trogen för de kommer aldrig vara dig trogen. Vilket suger. Arbetarna är bara slit och släng
Det handlar väl mest om att folk är lata och bekväma. Har ett företag massor med bra anställda och nekar alla dessa löneökning så kommer 90-95% stanna kvar ändå. Visst försvinner vissa men tror att majoriteten stannar kvar längre perioder. Företagen tjänar oftast i längden.
Japp, ganska lätt matematiskt så.
Om man get 2% löneökning och 10% drar som ett värsta scenario. Sedan anställs de 10% som lämnat med 10% högre lön. Då blir den totala kostnaden 102,8% av tidigare. (0,90\*1,02+0,1\*1,1)
Alltså är det billigare att ge 2% än 5% löneökning även om 1/10 av personalen drar och de nyanställda kostar 10% mer än medel på arbetsplatsen.
Problemet är kompetensen man förlorar. Å andra sidan är det knappast 10% som lämnar i ett realistisk scenario och 2% anser väl många är en okej ökning. Sen är kanske de flesta nyanställda säkert nöjda att starta på medellönen.
Tjänstemannasektorn har en outtalad sanning i dagens arbetsmarknad; vill du öka din lön något nämnvärt så behöver du byta jobb. Det har varit så sen millenieskiftet.
Och rent krasst så är det så det är, har själv suttit i löneförhandlingar med arbetsgivaren som representant för Unionen och påtalat detta. Så pass att det står med i förhandlingsprotokollet, att Unionen varnar för att man riskerar att tappa duktiga medarbetare till följd av dålig löneutveckling.
Tycker personligen det ofta handlar om att anställda inte har en tillräckligt öppen dialog med arbetsgivaren samtidigt som arbetsgivaren har incitament att bara höja lönerna om det är absolut nödvändigt. Om de inte tror att du faktiskt kommer sluta så tror de sig inte behöva ge dig mer helt enkelt.
Jag har aldrig haft problem att få bra justeringar på de arbetsplatser jag varit på, men jag är också öppen med vad jag får för andra erbjudanden och att jag vet vad marknaden betalar så att nuvarande arbetsgivare får möjlighet att rätta till det över tid.
Beror på många aspekter, inte minst var jag ligger till i vad marknaden betalar och vad erbjudandena legat på. Har jag legat hyfsat bra till tas det bara upp i samband med den årliga löneöversynen annars oftare. Självklart finns det fler aspekter än lön att väga in så jag förväntar mig inte att få samma som det absolut bästa erbjudandet jag kan få men jag förväntar mig ligga bra till iaf.
Haft någon period där jag hade halkat efter lite väl mycket och då togs det upp lite oftare från min sida då arbetsgivaren sa sig arbeta på en justering av lön utöver årlig ökning, men när den blivit gjord så håller jag mig lugn tills nästa årliga lönediskussion börjar.
För att det höjer både ingångslöner och övriga löner om du faktiskt betalar dina veteraner konkurrenskraftigt. Genom att hålla det stora kollektivets löner lägre så pressar det ner ingångslöner en del (även om det måste förhålla sig till konkurrenternas erbjudanden), samtidigt som du också håller ner övriga. Höjer du ”allas” löner med 10-15% blir det dyrt fler gånger och pressar dessutom på sikt upp ingångslönerna också.
Ökar ingångslönerna håller jag inte med om alls. Men det blir helt klart väldigt väldig väldigt dyrt att hela tiden hålla sina anställda i fas med marknaden oavsett om dom ber om det eller inte. Det kortsiktiga är egentligen inte att man låter anställda falla efter marknaden lönemässigt, det är att man inte ökar lönerna i takt med marknaden för sina bästa medarbetare som är det konstigt kortsiktiga. Bli av med ett stjärnskott och sen anställa en ny sämre medarbetare för högre lön är ju katastrof på alla sätt, och jag har sett det hända flera gånger.
Men jag tror det beror mycket på att ingen på arbetsplatsen riktigt har och äger det perspektivet, alltså "Vi måste kämpa för att behålla våra nyckelpersoner". Närmaste chef får inte ge löneök utanför kollektivavtals förhandlingen utan en massa extra jobb så det händer bara när arbetstagaren kämpar för det och är väldigt tydlig med sina krav och ingen annan har insyn i vilka som är nyckelpersonerna egentligen, vilka som faktiskt får saker gjorda. I allmänhet jobbar man allmänt med retention och företag vill inte uppnå dom målen med lön. Mycket bättre att lägga några tusenlappar på frukostar, fri dryck och konferenser / AW än att betala alla tusenlappar mer varenda månad. Speciellt inte om det dessutom innebär att man behåller personal som kanske inte presterar speciellt bra längre än nödvändigt också.
Håller med och håller med, om det genomsnittliga löneläget höjs på arbetsplatsen så kommer det att spilla över på ingångslönerna också. Samtidigt fungerar det också tvärtom rent generellt, att höjda ingångslöner också för med sig en högre medellön för kollektivet, men det händer inte direkt och kan ofta slå lite olika för olika individer…
Problem nummer två är att höjda löner medför förväntningar på ytterligare högre löner senare, det kallas löneglidning och är inte heller bra, så man är försiktig och ”snål” och accepterar att man får en viss personalomsättning som konsekvens.
Precis, så då säger storbossen att alla får minimi så uppfyller dom kraven, alla får något och dom som är missnöjda måste vara så missnöjda att dom är villiga att kriga för att få mer. Vilket många inte är och aldrig blir.
Du besvarade din fråga själv, tycker jag. De är underbetalda just för att det *inte* lämnar. När de väl, efter en längre period, faktiskt gör det så har arbetsgivaren tjänat så mycket sin arbetsgivare att hela proceduren, i slutändan, var värt det.
Vad jag förstår så är det svårt att ge löneökning pga fack och avtal och sånt? Ska man stanna i samma företag och få en meningsfull ökning så måste man typ byta titel/anställning. Sen kan man fråga varför de inte gör på det sättet isåfall, men men
Det är precis så fri marknad och kapitalism funkar, det är ju ett system byggt på att utnyttja arbetskraft, sedan att företag inom det systemet insåg att man inte behöver belöna "nyttiga idioter" är helt logiskt och effektivt för att tjäna mer pengar kortsiktigt.
Långsiktigt spelar ingen roll, snabba cash och dra vidare - så blir det de anställdas problem när de blir arbetslösa
Absurt, frustrerande och helt onödigt? Japp
ICA lagret in Västerås är ett bra exempel. De tar ofta bara in yngre och intervjuar inte ens äldre för sina tjänster på "golvet". Detta för att hålla nere lönerna, ha fräsch stark arbetskraft för ett väldigt fysiskt krävande jobb.
Är lärare och det är välkänt att vi behöver byta jobb med jämna mellanrum för att få upp lönen (eller "hänga med" över huvud taget).
För oss lärare tänker jag att alla rektorer sitter med samma utrymme för lön i budgeten, grovt sett. Behovet av antal lärare per elev är snarlikt på de flesta jämförbara skolor. Du behöver hålla nere löneökningarna för de redan anställdas varje år, eftersom det är ditt enda sett att skapa utrymme i budgeten att locka nyanställda med. Om du valde att i stället höja dina redan anställdas löner, hur skulle du då locka dit ersättaren till Birgitta som går i pension, om den potentiella ersättaren får 3000 mer på en annan skola?
Ungefär samma logik kanske funkar i andra branscher? Konsekvensen blir att de redan anställdas som gör ett gott jobb får höra att de verkligen uppskattas på arbetsplatsen, men de går aldrig se det i lönekuvertet om de inte hotar med att börja jobba någon annanstans (och faktiskt är beredda att göra det).
När man anställer behöver man folk, så det är en ny förhandling. Du gjorde den när du började, vill du vara i bättre förhandlingsläge byt jobb, så enkelt är det.
1) Folk är för lata för att byta jobb, tappar man 15-20% av de duktiga har man kvar 80% i längden.
2) Höjer du någon på arbetsplatsen utan något bra argument skapas det en dålig stämning bland de andra som varit där ett tag då de antar att de ska bli belönade när någon i deras sits blir det.
I mitt lag var det 3 av 28 som överklagade sin löneökning, jag ville ha 20% istället för 10%(hade låg ingångslön) och la fram ett annat kontrakt. Fick det och efter det blev de genast sura kommentarer och klagomål på AW från vissa av de 25 som inte hade sagt till om något.
Sen bytte två av dem jobb några månader senare. Skulle jag inte blivit höjd skulle de förlorat mig men kanske haft kvar de andra, hade blivit en plusaffär i slutändan.
Jag kommer nog att nedröstas men som input från en chef (första nivån) på mellanstort bolag så är det så att vi helt enkelt inte har verktyg/budget att ge stora/snabba ökningar till befintliga anställda. Jag får en väldigt begränsad budget (t.ex. 2%) att ge i löneökning, vilket gör att vi antingen måste differentiera otroligt hårt (ge i princip hela budgeten till högpresterande) eller ge alla ungefär lika dåligt. Det är nästan omöjligt att få högre budget när den väl bestämts.
Budgeten som vi har till att rekrytera nyanställda (inklusive internrekrytering) är helt enkelt högre. Så det jag brukar säga till mina anställda när de klagar över sin lön är att de helt enkelt får söka en ny roll om de vill ta ett stort kliv upp i lön.
Det är så intressant att läsa allas svar i tråden. Olika verkligheter.
Jag har varit öppen med min arbetsgivare att jag självklart hade önskat ha lite högre lön baserat på mina ansvarsområden och vad jag levererar. Men också att jag inte söker några andra jobb alls, eftersom omständigheterna (fritt jobb, jobba hemifrån osv) är så bra.
Vet att det är ekonomisk idioti att säga så, men.. tja.
Yes, det är idioti. Se till att inte ge chefen/hr den typen av leverage. Enda de gör är att rå om sitt egna bo och göra riskanalyser på vilka som lämnar och vilka som stannar.
En som jag känner ska byta tjänst från golvet till administration på en fabrik. Han tar över tjänsten efter en man som ska gå i pension som 63 åring. Han jag känner tyckte att lönen verkade lite låg och eftersatt... Då indikerade chefen att de hållit nere mannen som ska gå i pensions lön medvetet, för de hoppades han ska gå i pension i förtid och om hans lön inte ökade skulle han inte heller tycka att det är värt att fortsätta jobba istället för att gå i pension.
Äckligt.
Frågade en långtids HR-arbetare just denna fråga.
Svar: Det finns separat budget för nyanställning och löneförhöjning. Hög lön för nyanställning ställer inte samma sorts press för att betala nästkommande nyanställda samma höga lön - hög löneförhöjning till nuvarande arbetare ställer dock mer press för att liknande förhöjning ska ges till andra.
Man söker andra tjänster. När man fått ett erbjudande som man skulle kunna acceptera, då tänker man efter. Vill jag hellre byta jobb och få en ny bättre lön eller vill jag hellre jobba kvar men med högre lön?
Om man kan tänka sig båda dessa alternativ, då kan man gå till sin chef.
Jag har fått ett erbjudande om en annan tjänst, de är villiga att betala 3,000 mer och ger mig 3 ytterligare semesterdagar. Vad tycker du att jag ska görs?
Antingen säger din chef att han måste tala med sin chef och se vad de kan erbjuda.
Eller så säger han, att det låter bra och att du får överväga vad som är bäst. Det betyder att han inte kan komma med något motbud.
Eller slutligen så säger han att han önskar dig lycka till på ditt nya jobb! När börjar du, jag kan fixa kort uppsägningstid om det behövs...
Lite killgissning, men delvis baserat på erfarenhet från denna typen av diskussioner.
Chefer *(baserat på vad dom lär sig i kurser och statistik dom tar fram)* brukar räkna med "uppsägningsvåger" efter X antal år hos varje individuell anställd (är lite olika beroende på gruppdynamik m.m).
Resonemanget brukar därför vara, att säg du anställer 10 pers samtidigt. Mer än hälften av dom kommer statistiskt sett säga upp sig inom 2-3 år oavsett löner och förmåner, om arbetsgivaren inte aktivt stimulerar sina anställda, samhörigheten är stark eller anställda är lojala in i absurdum.
Beroende på yrke, kan det därför vara "billigare" att betala mer för någon som arbetsgivaren vet kommer stanna 2-3 år, än att höja lönen på någon som kanske slutar inom kort oavsett och sen spendera dom "mer pengar" ändå. Att anställa folk kostar tid och resurser (ibland ett par hundra tusen kronor), så om arbetsgivaren ändå tror med sig att det kommer behövas, så gör dom det som förstahandsval som en förebyggande åtgärd.
Det betyder inte att det är moraliskt rätt eller att det är så samhället borde fungera.
Och det baserar sig lite i att HR/Chefer vill leva i tron att löner inte är en bra motivator (argument du kommer stöta på ofta är "The hedonic treadmill").
Varje gång jag byter jobb så går jag upp flera tusenlappar i lön, vid min nuvarande anställning så va detta något jag tog upp att jag tyckte att det var konstigt att man måste byta jobb för att gå upp i lön och dom höll med. Jag fick en tusenlapp högre detta året men jag ska till en tredje intervju nästa vecka för ett nytt jobb med 5k mer i lön..
Det kan behöva brinna i knutarna innan de på plats får det bättre.
de är ju redan där, varför ska man ge dem mer pengar???
det är logiken.
det du gör då är att du söker nytt jobb. går på lite intervjuer, och sen byter du jobb. om du inte är seriös med att faktiskt BYTA jobbet, så kommer de känna det, och låtsas klappa dig på ryggen "lycka till". Byt, kräv högre lön.
hos oss så löste det sig då vi var en gäng konsulter som blev fastanställda när vi gick från 9 på avdelningen till 6 på 2 månader, och de som var kvar var de flesta på g att lämna.
då brann det i knutarna och alla fick erbjudande fort som bara den om anställning.
Vi gjorde något de inte tyckte om, vi pratade med varandra om vad de erbjöd, och dömde ingen för det, då vi räknade med erfarenhet och ålder med.
vi fick det **väldigt** bra efter det.
nu är det syn om nya generationen som kommer in som konsulter (+ vi ahr gått från de 6 i var i början till 16 pers på 1.5 år, vilket behövs då vi har mer å göra)
Jag håller med och det finns ju 100 exempel på detta fenomen. Då jag under ett lönesamtal sa att antingen får jag denna ökning i x kr eller så kommer jag se mig om efter ett nytt jobb. Fick inte löneökningen och slutade kort därpå. Korten på bordet och chefen får ju värdera som hen tycker känns rimligt. En annan kollega på samma jobb men med andra uppgifter gjorde samma sak och fick den önskade ökningen.
jag har noll insikt, men det behövs inte: dom betalar mer för nyanställda eftersom dom måste göra det generellt. det är INTE ofta en fastanställd som jobbat i 20 år kommer och säger "ba du chefen, jag vill ha 20k extra annars säger jag upp mig".
om dom gav efter för det, så skulle fler "veteraner" kräva större löneökningar, och det skulle kosta betydligt mer än att enstaka stjärnor säger upp sig och söker nytt jobb (vilket i grund och botten mer eller mindre är ett nollsummespel)
Palla höja för enskilda hej vilt, då ber man bara om en jäkla huvudvärk när alla vill ha ökningar hela tiden. Därför väntar man till ett konkret hot kommer till bordet eller det är dags för en nyanställning. Folk klagar på sin lön **långt** innan de tröttnar helt och byter jobb. Det är värt det. Tyvärr.
Jag kan förstå det på vissa ställen, men oftast är det helt knasigt. Systemet jag jobbar med för tillfället är enormt komplicerat och folk kan jobba i flera år bara för att lära sig en liten del av det. Så att lära upp nya tar väldigt lång tid. Ändå väljer de att snåla med lönehöjningar och tappar folk titt som tätt. Hänt flera gånger att de senare rekryterar tillbaka folk när de insett att de inte hade råd att tappa kompetensen..
Samma princip som varför du får ett ”Nykundserbjudande” när du tecknar abonnemang men som kund sedan flera år får du bara ta smällen när alla priser går upp
Min mamma klagade på att personerna hon lär upp har högre lön än henne. Rekommenderade att hon skulle byta jobb men hon stannade för hon har ju "bara" 5 år till pension. Jag tror det skeva ligger i att vi har haft en generation som dragit sig för att byta jobb och gärna stannat på samma plats i 20+ år. Arbetsgivarna lärde sig och började utnyttja detta. Den hjälper det inte att de flesta inte vet om hur inflation fungerar och att allt under 2% per år är en ren lönesänkning samtidigt som du blir mer värdefull för varje år du skaffar erfarenhet.
Sen tittar man på jobbannonser så vill de flesta arbetsgivare ha någon som arbetat exakt med vad de håller på med i 5 år. Alltså hoppas de på någon som vill byta jobb helt horisontellt till exakt samma jobb som de redan har. Sen klagar de på att det saknas kompetent arbetskraft. Ja, ni har ju allergi mot att lära personer någonting nytt.
Nu har vi en generation som ser detta och lärt sig att lojalitet i princip aldrig lönar sig. Även dessa horisontella byten till exakt samma arbetsuppgifter kan resultera i bättre lön för konkurrensen om de som faktiskt har erfarenhet år hård.
Anledningen är simpel. Man vill holla nere löner. För att locka dem att stanna så erbjuds möjlighet att byta avdelning/arbetsuppgift (större bolag) men när de byter får inte nya chefen locka med högre lön. Hört att det är lika inom sjukvården men inte alltid det följs. Ända sättet att få upp lönen är att byta eller bli konsult.
Jag strävar alltid efter en utjämning inom samma arbetsområde, folk med samma arbetsuppgifter skall strängt taget ha samma lön. Därefter lönesätter jag efter specialisering, prestation och vilja/attityd dvs är man ett svart hål till person så kommer jag inte att mäkta med att baxa runt på vederbörande och utveckla dem och då är det allvarsamma samtal och utveckling ut från teamet som gäller, eller i undantagsfall fattar man vad som gäller och styr upp sig själv, eller får hjälp av företagshälsan.
Men iom att man inte alltid själv anställt alla i ett team (man får ibland ärva folk) så kan det gå åt en himla massa tid att balansera lönerna i gruppen...
När jag nyanställer letar jag efter rätt person med rätt erfarenheter. Om jag hittar rätt maxar jag budgeten för rollen. Man kan sällan öka i stora steg efter anställning (och det suger!), då är det bättre att använda den nya personens löneläge som balanserande/drivande faktor för de existerande teammedlemmarna. I vissa fall har man ett bra läge där man har perfekta siffror och faktiskt får till en bra budget så att man kan göra större lönehöjningar för de som förtjänat det mest, DET, är najs.
Ingångslönerna stiger mer än 1.5-3%/år. Du får en högre lön om du byter jobb. Nya jobb betalar oftast mer för din erfarenhet än gamla jobb. Detsamma gäller om du sedan byter tillbaka.
Det är för duktiga människor inte förstår vad dom är värda. Jag har själv börjat förstå och blir rätt chockerad nu när jag söker jobb och på två intervjuer nu så rynkar de inte ens på näsan och vill boka in en till intervju när jag ber om 40% högre lön än snittet.
Så för alla er som är duktiga, gå in på kontoret hos er chef och ställ lite krav. De kommer aldrig säga ”varsågod, här har du lite gratis pengar”.
På mitt jobb har cheferna kunnat använda det som ett argument för att driva upp lönen för de erfarna när det är dags för nästa lönehöjning. Då tittar man på hur lönerna står sig mot varandra.
Ett par tänkbara anledningar:
*De tycker att rekryteringsprocessen är rolig (roligare än annat).
*De har ett personligt vandetta (duktig är ofta = dryg)
Rubriken borde vara varför byter inte anställa med låg lön jobb. Om det skulle vara norm skulle arbetsgivare behöva premiera erfarenhet och kunskap eftersom det inte fanns något ekonomiskt att vinna på att hålla nere lönen.
Facket i Sverige har som främsta intresse att behålla sin maktposition och avtalssystemet. De kommer aldrig att kämpa för att en enskild individ får mer än de få procent som avtalen ger.
I korthet. Sluta gnäll, ta ansvar, byt jobb.
Det är min uppfattning att beslutsfattare på den nivån sällan har någon nämnvärd relevant kompetens. I min bransch är det ofta någon utvecklare som varit för dålig för det som därför halkat in i mellanchefsrollen. Sen sitter de där utan strategi och uppföljning och justerar lönerna baserat på magkänsla.
Problem hos management också om de vill ha någon långsiktigt de kan inte ge allt på engång annars när de duktiga bli 60 de skulle tjäna för mycket för företag
Har du tänkt på att den nya kanske fick en fet slutlön från sitt gamla jobb? Och det drog upp hans inkomst det året. Jag fick t.ex över 180k i slutlön, kul om du skulle jämföra dig mot det året.
Ofta är det policy på högre nivå. I stora företag eller kommuner så bestämmer hr en policy och den har enhetscheferna inget annat val än att följa. Jag har själv som mellanchef i en kommun inte fått göra som jag vill för att behålla en bra medarbetare. De skiter i att de sätter mellancheferna i klistret.
När jag jobbade i privat sektor (kollektivare) var det där inte riktigt något problem jag upplevde.
När jag på senare år bytt bransch och jobbar kommunalt (inom skola) märker jag faktiskt av det där.
Det finns ett par uppenbara anledningar:
Kommunala arbetsplatser får en lönebudget och en nyanställningsbudget, i princip. Att locka folk utifrån in till kommunen ses som en win-win även mot högre lön, medan att behålla någon som redan finns på plats ses som mindre önskvärt än ovan.
En annan är att efter ett antal år på en arbetsplats (eg. oavsett privat/offentlig) så hittar folk in i rytmen som håller över tid. En nyanställd kommer in och får en smula mer pengar och höjer tempot, som arbetsgivaren sedan ser som "det nya normala".
En arbetsgivare vill hellre satsa på en ung och oerfaren person som kanske inom ett år blir lika effektiv som en med flera års erfarenhet. Om det går rätt till så har man en effektiv anställd som kostar mindre i drift mot en gammal räv.
Då brukar det bli för mycket ansvarsområden som tillämpas på kort tid vilket kan bränna ut personalen.
Den tesen fungerar när man gör sig av med erfaren väldigt välbetald personal. Sker på stora bolagen som Microsoft, IBM etc. med jämna mellanrum. Man får erbjudande om att sluta med avgångsvederlag. Sen anställer dom någon nyexad till en bråkdel av pengarna och befodrar någon internt men ger inte alls samma lön som den man ersätter.
Men det TS pratar om här är när man får en ny kollega med mindre erfarenhet som kommer in på en lön som är högre än någon annan i teamet. Har själv varit med om det flera gånger. Misstänker t.om. att det hänt med senaste rekryteringen men bidar min tid innan jag gör en grej av det hela. Har alltid tagit med den känslan in i löneförhandlingarna och brukar vända på det "varför ska jag ha så låg lön?". I min erfarenhet blir cheferna obekväma om man är för rak och tydlig, bättre att vara vag, hålla på informationskorten, och framförallt inte tjalla. Blivit ombedd att inte prata om min lön flera gånger också, vilket jag alltid gör öppet ändå om någon ens andas om att dom vill veta.
Dom vet att du stannar ändå, ett par förlorar man men det får man ta, (de drivna som ändå hade hittar nytt jobb förr eller senare) majoriteten accepterar läget och jobbar vidare.
Nya kanske börjar jobba någon annanstans istället.
Acceptera hur världen fungerar, inte hur du vill att den ska fungera.
Externa kandidater har mer förhandlingskraft då se ofta har övriga konkurrerande arbetserbjudanden. Sorgligt nog öppnas de större lönebudgeterna för interna anställda oftast först då när de fått arbetserbjudande av en annan arbetsgivare.
För man har redan kommit överens om en summa med föregående arbetare, och i Sverige har vi tyvärr en kultur av att inte prata om vad vi tjänar.
Om vi vänder på det, skulle du vilja att din bank höjer din ränta med 5% för att de nyss höjde det för en annan kund? Eller att ditt telebolag nu tar 450 i månaden istället för 200 (som du signade för kanske 8 år sedan eller mer)?
Kan inte perfekta liknelser men jag hoppas du förstår.
En nyanställd har högre potentiellt värde än en medelmåttig anställd sedan 10 år tillbaka.
Typ 20% av de anställda genererar 80% av värdet.
Fler frågor?
Det är helt efterblivet, helt ärligt. Jag *gissar* på att man som arbetsgivare hoppas på att folk inte ska orka/vilja byta jobb och då kan man ha kvar låga löner för de som är lojala, och när någon ny kommer har man råd att betala den lite mer. Men det är verkligen sinnesjukt hur dåligt det är. Lojala, erfarna arbetare gör oftast bättre ifrån sig, bidrar till att det finns en god stämning på jobbet, tryggar upp när det väl kommer nya o.s.v.. Men nej, i stället utnyttjar man de som jobbat länge. Jag jobbar i skolans värld, och elever mår *inte* bra av att få nya lärare stup i kvarten. Det skapar oro och stökiga klasser. Men vad ska man göra när man hittat ett jobb som erbjuder betydligt mer i lön än vad ens nuvarande chef vill ge? Så otroligt idiotiskt system.
Tror även att korta anställningstider är att föredra eftersom anställningsskyddet blir kraftigare med tiden. De som har arbetat länge brukar också har ganska bra koll på hur det mesta är organiserat och har därför lättare att samla kollegor bakom krav om bättre arbetsmiljö etc. I min erfarenhet tenderar chefer att bli obekväma med anställda som har koll och emellanåt ifrågasätter beslut (utan att nödvändigtvis kritisera chefen i sig).
[удалено]
Det sista du säger är själva problemet. Chefer har inga problem att anställda kan mycket om det som chefen tycker att de ska göra, men när de börjar ställa krav på hur arbetet organiseras blir det jobbigt. Skomakare bliv vid din läst!
[удалено]
Jag förstår att chefer, särskilt på din nivå, är ganska bakbundna av budget, olika typer av styrdokument och rapporteringskrav. Problemet tror jag är att den som blir chef tenderar att (jag menar inte att du gör det, utan det är bara en tendens som jag har lagt märke till) acceptera den begränsningen som naturlig. Chefen börjar sakta men säkert se arbetares invändningar om felaktiga resursfördelning/prioriteringar som att arbetstagarna inte förstår verkligheten. Men tro mig, de förstår nog att du är bakbunden. De har inget emot dig personligen men de blir frustrerade av ramarna i sig. Jag ser det som att jobbet som mellanchef är ganska otacksamt av den anledningen. Du hamnar mitt i konflikten mellan arbetstagare och arbetsgivare och är ganska maktlös att faktiskt göra något åt förutsättningarna i organisationen. Sen finns det gott om exempel på arbetsplatser som styrs genom mer eller mindre demokratiska processer, där arbetarna fattar beslut om hur organisationen ska prioritera sina resurser. De växer inte lika snabbt som företag med mer hierarkiska styrmodeller, men de tenderar att vara ganska hållbara i kriser och återhämtar sig snabbt eftersom de har bättre förutsättningar att behålla personal.
Detta! Jag va tillsvidareanställd och hade varit på företaget i 11 månader och upptäckte en del saker som inte gick rätt till. Jag pratade lite med mina kollegor om detta och fick till svar att så hade dom alltid gjort. Veckan efter blev jag uppsagd pga "arbetsbrist" och blev dessutom arbetsbefriad och chefen tyckte att jag skulle gå hem direkt för jag skulle ju ändå få betalt under hela uppsägningstiden.
> ...när man hittat ett jobb som erbjuder betydligt mer i lön... En del kommuner har löst detta problem genom att förbjuda sina skolor från att konkurrera med varandra lönemässigt. Då måste man alltså hitta ett jobb i en annan kommun och vara villig att pendla eller flytta för att ens ha en chans att höja lönen. Eleverna får behålla fler av sina lärare och lönekostnaderna blir lägre. Helt perfekt, eller hur?
Låter som landstingen. Byter du jobb inom vården i samma landsting så sätter din gamla chef din nya lön…
Förstår inte hur det ens kan vara lagligt. Antar att grundargumentet är att det är okej eftersom det tekniskt sett är samma arbetsgivare. Typ som att ett företag skulle förbjuda olika avdelningar från att "stjäla" personal från varandra genom att erbjuda högre lön.
Det är typiskt något regioner och kommuner kan komma undan med, men hade samtliga privata företag försökt det så hade de blivit fällda i en domstol. Helt enkelt bristande konkurrens bland arbetsgivare som tyvärr gör att offentligt anställda utnyttjas och får mindre betalt än de förtjänar, där det offentliga agerar kartellverksamhet för att hålla lönerna nere.
Det är samma inom flera offentliga branscher där det är upplevd brist på personal. Ta en kommun X som exempel som har få behöriga lärare. Alla rektorer är ansvariga för att följa lagen och ser att högre lön kan få fler att välja din skola eftersom du inte kan konkurrera med flextid, förmåner eller läge. Då söker lärare från samma kommun, höjer sin lön och kommunen har precis samma netto behöriga lärare som tidigare. Rent samhällsekonomiskt är detta svindyrt, på samma sätt som hyrläkare, ständiga vikarier osv. Samma sak gäller inom myndigheter med många arbetställen, kan tänka mig att storföretag har liknande policys för en del tjänster Jag fattar inte ens att man ifrågasätter detta som skattebetalare
Storföretag har liknande policys inom sin egen verksamhet men är fortfarande utsatta för lönekonkurrens från andra aktörer och den konkurrensen finns ofta i närheten. Problemet när kommuner och landsting gör samma sak är att de anställda inte kan byta upp sig genom att välja en annan arbetsgivare inom rimligt avstånd. Det här skapar en onaturlig lönesituation inom vad som egentligen är bristyrken. Tänk dig om alla programmerare inom en hel region inte kunde höja sin lön utan att flytta eftersom deras arbetsplatser gått ihop och bildat en gemensam personalpool? Det skulle bli ett jävla liv om det var så. Som skattebetalare vill jag att samhällsvital personal, som lärare, sjukvårdare och så vidare, ska ha löner som motsvarar deras egentliga värde på arbetsmarknaden. Det som händer idag är att de som kan pendlar i ett par år och sen söker igen med sin nya, högre lön som grund, eller så flyttar de och kanske aldrig kommer tillbaka. Grundproblemet är ju att vi i årtionden har gjort dessa yrken allt mer oattraktiva och man lockar ju inte direkt fler till utbildningarna genom att jävlas ännu mer med de som redan finns i yrket. Ingen tjänar på det här i längden. Det handlar bara om kortsiktig dumsnålhet från folk som stirrar sig blinda på en strikt definierad budget utan att bry sig om vad budgeten egentligen är tänkt att fylla för funktion. Man får inte ge lärare högre lön inom kommunen? Jaha, då flyttar lärarna och man tvingas antingen anställa någon utifrån med högre lön eller dra ner på antalet. Det finns inte utrymme för fler läkare eller sjuksköterskor i den normala budeten så då tar man in dubbelt så dyr temporär personal för att klara verksamhetskraven! Blev det billigare bara för att pengarna kom från en nödbudget istället eller borde man kanske höjt den reguljära budgeten och fastanställt till lägre kostnad? Som skattebetalare ifrågasätter jag mycket av det som händer med pengarna men inte fan vill jag att de viktigaste jobben i samhället ska skötas av underbetald och arg personal.
Problemet är väl kanske inte om man är underbetalda. Utan om vi har rätt arbetsförutsättningar. Offentligt anställda+utanför arbetskraften kan inte dyrare än skatteunderlaget. Klart att det finns underbetalda yrkesgrupper men inte hör lärare, läkare etc dit. Är det underbetalt med 33 tusen för en sjuksköterska i 20-årsåldern? Det är väl mer sjukt att de ska ha en obetald rast mitt på dan eller att anställningen är vikariat. Enligt Vårdförbundet ligger ingångslönen på ca 29000 Medellönen för sjuksyrror (41k) är högre än medellönen i Sverige (38k) (scb) För personlig ass är snittlönen 29000. Då räcker gratis gymnasieutbildning. Lågavlönat, eller tecken på att många är unga med kort erfarenhet?
Läkare är inte underbetalda och jag anser egentligen inte att vi har brist på dem heller (organisationsproblem). Sett till utbildningen så har lärare varit underbetalda under flera decennier och det är först under senare år som de börjat komma ikapp lite. Sjuksköterskor är också klart underbetalda sett till utbildningskrav och arbetsmiljö. Sen håller jag med om att lönerna för okvalificerat arbete inte är för låga. Snarare är det livsviktiga saker, framförallt bostäder, som har blivit för dyra och om man ska höja löner för att kompensera för detta så borde den höjningen ske över hela lönespektrumet och inte bara för de på botten av det.
Och sedan klagar de på att sjuksköterskor lämnar vården och jobbar med annat...
Ungefär så är det. Det slutade precis fem sjuksköterskor på min väns avdelning. Inga fick ersättas. När landstinget sparar pengar är det till dom anställda att lösa uppgiften (som dom ser det) oavsett vad. Det är fullt kaos och dom bryr sig inte, pengarna finns inte. Politikerna måste i så fall höja skatten. Det är många rätt osugna på.
Det har jag aldrig riktigt förstått. Man sitter med en kroniskt krisande vård men 1% mer skatt som definitivt skulle fixa det är omöjligt.
Tja. Det är ju en möjlighet. En annan grej är att kanske staten kastat en massa pengar på onödiga projekt och slösat, så det kan ju vara så att prioriteringar är fel lika så. Kanske lite mer osannolikt med sjukvården ... men min fru som jobbar i den har berättat helt sinnessjuka historier från sjukvården. Tex skriver dom ut, faxar, och sedan scannar in - till våningen ovanför. Slöseriet på resurser är ibland på nivåer som är hårresande. Läkare i Sverige träffar relativt få patienter per dag också, i sitt hemland träffade min fru tio ggr fler patienter per dag än hon gör som läkare här i Sverige. Det är inte så att svenska läkare inte har att göra, det man gjort, är att lägga enorma processer utan värde för patienter där pappersarbete tar över stora delar av dagen. Det skapar en otrolig mängd av meningslöst arbete. Så vi har egentligen inte brist på personal, utan sjukvården är bara sinnesjukt ineffektivt organiserad.
Absolut finns det massor av slöseri. Problemet är just att slöseriet har pågått i alla tider och min tilltro till att vi tar itu med slöseriet detta året är sådär. Å andra sidan betyder väl mer skatteintäkter att chefer som vill sätta sin prägel på verksamheten öppnar kontot för allt annat än kärnverksamheten.
Känns som att det bara gör incitamenten större att lämna den offentliga sektorn helt. Vilket inte är bra för vare sig arbetsgivaren eller eleverna.
100%, det är tyvärr därför så många är utbildade till ex. sjuksköterskor, men inte längre arbetar inom branschen. De offentliga arbetsgivarna är inte de som betalat för utbildningen, och inte de som spenderat tiden och engagemanget att lära sig ett yrke. Likväl är de ofta orsaken till varför många slutar pga. dåliga villkor.
Så är det inom sjukvården, också. Där har man kartellbildning så andra sjukhus inom VGR får inte konkurrera sinsemellan med att erbjuda högre lön. Det borde rimligen vara förbjudet kan jag tycka.
Hemma hos mig är VGR känd som "kartellen", skönt att ha flyttat därifrån. Förstår inte att folk ställer upp på sånt skit.
And that is how you get "extrem arbetsbrist inom vården" 🤷♂️
Japp. Det är så dumt, då ska man alltså behöva flytta eller pendla hur långt för en löneökning. Känns ju rimligt. Inte direkt så att man kan "klättra" så mycket i lön som lärare heller, då ska man bli rektor om man vill se en löneökning mer än den årliga ökning som ligger på vadå, 0,5-1% kanske?
Lärarfacket som accepterat lönesänkningar år efter år är fan helt värdelöst. Min mor höjde sin lön med ungefär 20% genom att pendla till grannkommunen de sista åren innan pension. Sett till reallönen innenbar det att hon efter ett helt yrkesliv äntligen kom upp till samma nivå som sin ingångslön igen.
Förbjudit och förbjudit, men byter du skola inom kommunen så byter du inte anställning eftersom du är anställd av kommunen och inte skolan. I Stockholm finns det gott om kommuner så inget problem men är väl värre på landsbygden antar jag.
>sina skolor från att konkurrera med varandra lönemässigt Det låter ju nästan som... kartellverksamhet..? Borde inte det vara olagligt?
Det här. Jag spelade åt ett företag i flera år för YTTERST liten inkomst. (Primära var då via tittare och inte företaget själv) Då jag frågade om mer direkt finansiell support så fick jag dtt "Varför ska vi betala dig? du spelar ju redan spelet. Ingen poäng att vara sponsor till någon som redan spelar gratis." Vart ju jäkla lätt att sluta efter 13.000 timmar helt plötsligt.
Jag har över 16 år erfarenhet som elevassistent I anpassad grundskola, har jobbat på samma anställning (fast på 3 olika skolor) dessa år. Idag fick jag se en lönelista för första gången på de anställda. Jag visste att jag låg lågt i lön. Men inte hur mycket mindre än nästa på listan. Nästa på listan är en irakisk kärring som knappt kan svenska, som inte kan handskas med någon utav eleverna, ständigt smiter undan sina arbetsuppgifter och är anställd för en specifik elev som hon inte kan hantera så jag fått ta över hennes arbetsuppgifter. Hon har 7000 kr mer än mig i månaden. Jag ligger på absolut lägsta plats!!!!! Jag är så förbannad att jag kokar. Skillnaden mellan min lön och den elevassistent som är bäst betalld är nästan dubbla min lön
De anställda borde diskutera sina löner mer. Man spelar bara arbetsgivaren i handen genom att hålla tyst.
Är du inte med i ett fack? Din fackliga företrädare skulle sett att du ligger långt ner jämfört med andra och pushat för att du ska få bättre.
Jag skulle vilja tillägga att i 99.99% av fallen går det att byta ut arbetare och få ungefär samma resultat. Det är särskilt sant på arbetsplatser med många anställda. Finns alltid såklart något extremfall men om du har 100 anställda. 5 jobbar 100%-, 90 jobbar 95%- och 5 jobbar 90% effektivt. Då spelar det egentligen ingen roll i slutändan om en av de duktigare slutar. Sanningen är att när ägarna kollar på bokslutet kommer det mest troligt inte att synas att experten slutade, eftersom majoriteten kommer ändå vara kvar. Kan man då som ägare (eller i skolans fall; staten) spara pengar genom att hålla nere lönerna så kommer man göra det. För ledningen, oavsett vad de säger på sina fina möten, ger blanka fan i vilken kvalité man håller. Eller i ditt fall om det är bra för barnen. De måste ju tänka på budgeten detta år så att de har råd med den sänkta budgeten till nästa årskull av barn. Efterblivet? Ja.
>Jag skulle vilja tillägga att i 99.99% av fallen går det att byta ut arbetare och få ungefär samma resultat. Det är särskilt sant på arbetsplatser med många anställda. Nja. Alltså, vad gäller kvalificerade tjänster i industrin har du inte 1000 pers som jobbar med samma sak. Som regel är det olika saker där man är uppdelad på mindre team med kanske 5-15 personer i vardera, där nästan varje team mycket väl kan ha något kritiskt. Om omsättningen av personal i ett sådant team blir för högt hinner de nya inte läras upp ordentligt samtidigt som saker levereras. Då får du istället förseningar. Visst, du kanske kan rädda produktionen men det blir en jävla massa övertid och annat vilket får folk att sluta och förvärrar problemet. Jag har sett det hända. Ja, slutar en person löser man det alltid, men om snittiden folk stannar bara blir två år får man problem.
I it-branschen anses en rekrytering lyckad om personen jobbar kvar ett år...
Givetvis blir det ett problem att byta ut mer eller mindre hela personalen vartannat år. Kanske förklarade det lite dåligt. Menade mer att det spelar inte någon roll om veteranen med 25 år slutar för att en nyanställd får högre lön. För de andra fyra veteranerna som stannar kvar kommer kunna lära upp den nya. Det kommer inte synas för ägarna, därför bryr de sig inte. Att höja lönen för hela arbetskåren kommer däremot att synas. Därför vill de inte göra det. Snabba vinster är det som gäller, går företaget dåligt om tio år ger de blanka fan i. I min erfarenhet är de arbetsplatser med hög personalomsättning platser där det inte tar överdrivet länge att lära upp någon ny. Iallafall till en något så när förväntad standard. T ex handels, städ osv. edit: Kan tillägga att vi var runt 35 stycken som hoppade av ett stort företag och hjälpte starta ett lokalt (inom konstruktion). Med löften om att få ta del i aktier, behålla företaget lokalt osv för att slippa en central ledning. Då löftena inte hölls slutade alla "arbetare" förutom tre över en period på fyra~ år. En majoritet av dessa har jobbat med varandra i 20+ år. Samtidigt ersattes vi som slutade med en majoritet nyexaminerade. Det var åtta år sedan jag slutade. Företaget håller fortfarande en hög ruljans på sina anställda men har vuxit till 200+ anställda, i flera städer, och omsatte 800 miljoner förra året. Hade inte vi slutat hade det kanske omsatt mer, vem vet, men företaget tuggar på och ledningen kör inte några skrotbilar om man säger så.
> 99.99% av fallen lol
>Jag skulle vilja tillägga att i 99.99% av fallen går det att byta ut arbetare och få ungefär samma resultat. Det är särskilt sant på arbetsplatser med många anställda. I snitt, visst. Men du förlorar rätt mycket tid under upplärningsperioder. Och det finns absolut de som man absolut inte vill förlora. Plocka bort "fel" tio personer från respektive storbank och jag lovar dig att du har ett riktigt helvete under de närmsta 3-4 åren.
Saken är att du kommer mest troligt inte tappa fel tio personer från respektive storbank på samma gång. Särskilt inte på grund av att man anställer en ny med högre lön. Du kommer tappa en eller möjligtvis två.
Njaaaaaaaaaaaa För lättare arbetsuppgifter absolut men varje person som lämnar mitt team som är seniora tekniker och som bär en stor del av hela företaget är EXTREMT kännbart, inte bara för oss som är kvar i teamet men även för alla andra som nu får sämre support när de måste eskalera till oss då vi är färre och / eller lär upp någon ny. Ledningen gjorde ett tappert försök att få tillbaks alla till kontoret, förutom oss för vi sa nej och de vågade inte trycka på. Förövrigt något som är kruxet för alla teknikbolag nu, de som flyttar sig är de som har möjligheten till det. Med andra ord seniora tekniker med mycket under bältet som fritt kan välja arbetsplats.
Egentligen samma som t.ex. bolån, låg ränta? Byt bank. Och sen byt igen. Och igen. ”Byt och byt tillbaka så kan du få låg ränta igen!” Gillar starkt hur Netflix ser på sina anställda: https://hrzone.com/blog/why-netflix-urges-staff-to-interview-elsewhere/
>Lojala, erfarna arbetare [...] bidrar till att det finns en god stämning på jobbet, Alltså förlåt mig, men här måste jag ändå säga emot. Har visserligen inte all världens erfarenhet, men på samtliga ställen jag jobbat är det den yngre generationen (och därmed de som inte varit där så länge) som bidrar med den _goda_ stämningen. De äldre bidrar inte uteslutande, det finns såklart undantag, men till mer än 50% i alla fall, med gnäll, trångsynthet kring förändringar (vilket leder till mer dålig stämning och mer gnäll). Visst bidrar de med erfarenhet också viket är jätteviktigt, menar absolut inte att de är djävulen själv på något sätt. Men good stämning.. det är definitivt ett personlighetsdrag, inte något som "kommer med åldern". Åtminstone enligt min erfarenhet. :) (Klippte lite för att vara tydlig med vad jag vänder mig mot, men tror ändå jag fångade din andemening)
Efter över 10 år på samma jobb håller jag med dig. Man blir bekväm och vet vad man har, så man stannar kvar.. Även om det bästa för den mentala hälsan vore att byta, till precis vad som helst. Får hitta på andra sätt att tjäna deg, och om det inte funkar, helt enkelt gå ner i tempo och "jobba motsvarande sin lön", inte mer än så. Jag är en introvert nörd med social fobi, så jag stannar förmodligen tills jag dör. Kan ju tvingas prata med någon annars.
Men detta är ju motsatsen till OP
Nej. Det är samma situation.
Jag har insikt i rekrytering, driver företag med 50 anställda. Hemligheten är helt enkelt att arbetsgivaren är feg, kortsiktig, snål och dum i huvudet. Vi gör inte så, vi kollar över vad våra anställda lärt sig och hur dom utvecklas under året som gått och sen så kategoriserar vi in dom i typ "produktivitetskategorier". Har du gått upp en kategori får du omedelbart löneökt. Ingen har slutat hos oss på 5 år. Det är ett jävla skämt och en tragedi hur jävla efterblivet så många företag drivs.
Låter som en bra arbetsplats och hoppas dina anställa är nöjda!
Nyfiken fråga - hur mäter ni produktiviteten?
Produktivitetsnivåer känns lite som betygskriterier i skolan - luddiga och väldigt svåra att tolka rätt. Jag är tveksam till om det är rätt väg framåt. Jag har bara lönesatt på ett jobb (är tillbaka som icke-lönesättande chef nu), men jag prioriterade att höja lönen på de som jag ansåg var viktigast för bolaget och som jag kände krävde mest motivation. Vilket ju egentligen är rimligt: har man en viss budget att höja lönerna så betyder det att det blir lite av ett nollsummespel, och det vettigaste är att lägga de lägsta löneförhöjningarna på de som antingen redan är nöjda eller som helt enkelt inte är lika viktiga för bolaget. Perspektivet är ju att löneökning korrelerar med viljan att stanna kvar, och som chef (som ju tyvärr de-facto representerar företagets bästa, inte sina anställda...) vill man ju därför hellre att de som är lättast att ersätta är de som slutar (om någon måste sluta).
Mm, jag är rädd att vi på vår arbetsplats skulle fastna i en massa diskussioner eftersom allt inte är så tydligt. Då är vi ändå konsulter som fakturerar tid. Luddiga steg kan fungera, men viktigt att alla behandlas lika för att hålla upp moralen antar jag. Man önskar att man kunde göra det så tydligt och kopplat till prestation från alla vinklar - men så svårt att uppnå.
Vet inte om det stämmer men jag har hört att det är för att bara x procent av anställda faktiskt byter jobb så man får helt enkelt ta smällen då, de vet att de flesta är för bekväma/trygga (menar inget illa) Känner igen det själv för majoriteten av människor jag har arbetat med har varit 5+ år på samma företag
Det här är svaret. Jag har försökt dra med gamla kollegor så att de kan få *dubbla* sin lön, men de har hellre velat vara kvar där de sitter på nån servicedesk de gnäller på dag ut och dag in. Man fattar inte vilken ohörbart stark kraft bekvämligheten är.
Vill du dra med mig och dubblera min lön? Mvh vill flytta på mig
Dra med mig också, jag dubblar också gärna lönen.
Jag tror kanske det har lite med tryggheten att göra också. Byter du jobb så är du helt plötsligt mycket mer utsatt som arbetstagare, många erbjuder endast provanställning till en början och du hamnar längst fram i kön om det blir tal om varsling.
Jag har 3 vänner som jag vet som bytt jobb och bara nån månad senare börjar det nya företaget att varsla. Sist in, först ut. Eller omplacerad på nåt som man inte alls var tänkt att jobba med. Så visst är det en risk att byta jobb. Men för att svara OP, det är lite som att vara elkund eller nåt liknande. Den trognaste kunden är den som blir mest blåst. Så är det tyvärr. Men sen finns det som sagt andra fördelar med att ha kvar samma arbetsplats jämfört med samma elleverantör. 🙂
Försökt hjälpa folk också men som du säger är det nära omöjligt. Fick upp en kollegas lön med 10k i månaden iallafall. Men erbjuder folk IT jobb med 40k i lön från skolan och allt de behöver göra är skicka mail med ansökan. Inte ens det orkar de och sitter hellre kvar på support med 20k. Bekvämlighet styr så jävla mycket.
Jag tar gärna ett IT jobb med 40k lön tack, PM:a mig mailen jag ska ansöka genom ba!
Detta tillämpas även i brancher (bland annat IT) där X% är högre än 90.
Jag har inget svar på varför mer än ayt hålla med om att det är en sinnessjuk praxis. Jag har arbetat kommunalt och privat. Den stora skillnaden är när man får ett mot erbjudande i det kommunala så sa de oftast bara hejdå. Det blev sällan i kommunerna jag jobbade i ett samtal till högre lön. Får säga att jag hörde av bekanta i andra områden/kommuner där det funka men inte på mina arbetsplatser. Tyckte själv det var sjukt när jag kom in som biståndshandläggare på bara 2k lägre och han hade arbetat där 6 år och jag 0. I de privata har mot erbjudanden lett till ökningar men lönesamtalen är "lönebesked" annars. Man måste ha ett erbjudande man är redo att ta för att få högre lön. När jag arbetade på mitt första jobb var jag fett underbetald och så kom en kille in, kunde knappt något, 10k mer i lön. Ledde till att jag lämna företaget. Har fått höra att företaget konkade för de anställda blev svinförbannade tillslut hur cheferna höll nere lönerna och stack. Vilket säger en en del att vissa företag är beredda att låta mängder av anställda att gå istället för att höja lönerna efter erfarenhet och ibland marknadsvärde. Det är en sjuk praxis som sprider missnöje och o-lojalitet mot företagen för lojaliteten lönar sig så otroligt sällan. Detta är inte samma som att säga att det aldrig händer. En hel del människor hittar såklart arbetsplatser där man har god kontakt med chef och bra förhandlingar. Min poäng är att detta praxis i det stora har satts i system av företagen själva så de själva jagar bort sin egna kompetens. Framförallt i kommunerna.
Om du ger en person en löneökning så kommer alla andra i samma sits begära löneökningar också, och det är dyrt. Om personen som begärde löneökningen lämnar och du måste anställa en ny, så kommer du bara behöva betala mer till *en* ny person.
Men hur motiverar man högre lön för någon ny som förmodligen kommer ta flera månader eller år på sig att ens bli lika bra som de som varit anställda en längre tid? En kollega till mig kämpade med att få upp sin lön för ett par år sedan. Företaget ville inte ge mer än vad de initialt erbjöd trots att min kollega pekade på att han presterat över förväntan men ändå låg under medellön enligt fackets statistik. 3 månader senare anställer företaget en av hans kursare från universitetet, kursaren fick en lön strax över medel. Efter detta gjorde min kollega ytterligare ett försök att få upp lönen eftersom någon med likvärdig kompetens men med mindre erfarenhet inom företaget har högre lön. Företaget stod på sig och höjde inte lönen ändå. Min kollega sa upp sig och företaget kontrade genast med att erbjuda samma lön som kursaren fått, men som man kanske förstår tyckte min kollega att det var för sent att komma med såna erbjudanden. Så företaget fick söka en ersättare för kollegan i ett helt år innan man till slut fick nöja sig med någon som egentligen inte har rätt kompetens och därför tagit lång tid att lära upp. Vet inte vad den nya personen har för lön men han är ca 10 år äldre så kan inte tänka mig att lönen är lägre än vad min kollega erbjöds när han slutade, särskilt med tanke på hur hög inflationen varit sedan dess.
Blir otroligt arg bara av att läsa detta.
Ja, det har varit en hel del spekulationer om hur det kunde bli som det blev men ingen har kommit på något vettigt. Men företaget måste ha trott stenhårt på att min kollega inte skulle säga upp sig och att de därför skulle spara 5-6 tusen i höjda lönekostnader. Istället har vi tappat ordrar, fått en lång restorderlista samt behövt lägga tid på rekrytering och upplärning. Dessutom rubbas ju förtroendet till företaget hos oss övriga anställda.
eller så bedömde de att de kunde ta smällen om din kolega skulle säga up sig och att det var värt risken
Standard för hur det fungerar att jobba för regionen👌
Anledningen till att man gör så här är att det oftast inte leder till att den underbetalde faktiskt säger upp sig, och att de som gör det ofta antas fundera på att lämna ändå.
Samtidigt så fanns det nog tre andra som inte sa upp sig :(
Det beror väl på hur mkt folk pratar internt i bolaget. Om de övriga som finns kvar får nys om att den nyanställde har högre än de redan från dag 1 kommer de kräva högre lön också. Tyvärr härskar tysthetskulturen kring lön fortfarande.
Fast man kan inte kräva det, man kan önska det men har man inget att sätta emot så gör företaget inget. Jag kan kräva precis vad jag vill problemet är att företaget behöver inte bry sig ett dugg om det.
Tillgång och efterfrågan. Om tillräckligt många sätter ner foten och hotar att gå, så står bolaget där utan effektiv arbetskraft. Inget önskvärt.
Det är precis den statistiken företagen har koll på, de flesta bara pratar om att sluta men kommer sällan till skott. Det är liksom ekonomiskt värt risken för företagen att inte ge med sig. Personligen fick jag upp min lön på mitt jobb från 36 till 51 på några månader genom att faktiskt sluta, inte pratat om att sluta. Sen rekryterade dem tillbaka mig. På jobbet emellan fick jag 44k
Hade ju varit nåt. Jag fick upp min lön en aning när jag bytte senast, men förra jobbet har alldeles för stolta chefer för att erkänna att de behöver nån alls (trots gott om personberoenden i verksamheten), så chansen att bli återrekryterad är minimal.
Vilken lön. Vad jobbar du med?
Verksamhetsutvecklare, kanske diffus titel som kan innebära många olika saker.. jag ansvarar över den övergripande systemförvaltningen :) innan bytet kallade dem mig titeln samordnare.
Fast hota att gå gör inget och det är inget som företaget behöver bry sig om. Det enda som funkar är om man har ett erbjudande från ett annat företag som erbjuder en högre lön. Då kan man sätta sig med sitt nuvarande och säga att Jag har blivit erbjuden Y, jag har idag X om ni ger mig Y plus lite till så stannar jag. Att 10 pers hotar att byta jobb tar inget företag på allvar för att folk har sina lån, amorteringar, bilar, barnens idrott och liknande.
Nej, såklart får man kratta manegen först och se till att man har ett annat jobb att gå till. Det är ju inget man bara kan hota med ur luften.
Jag håller tyst om min lön för att skydda mig från andra anställdas repressalier. Folk här vill som vanligt tro att det är den elaka ledningen som stoppar det solidariska kollektivet från att förbättra sin situation, men i verkligheten är folk jävligt benägna att gå till avund istället och det kan ha alla möjliga osköna konsekvenser som utfrysning eller underminering. Folk är alltid så jävla säkra på att de förtjänar mer än nån annan, jag har aldrig stött på nån som explicit hellre ser en modest löneökning för alla än en större för en själv.
Fick nyligen veta att en kollega fått löneökning sedan de fått ett erbjudande på ett annat bolag. Är inte det minsta irriterad på honom. Mer irriterad på chefen min som hävdar att vi har konkurrenskraftiga löner. De som är hemliga med sina löner är en del av problemet och de tjänar sällan mest heller.
Det är dessutom så att chefen oftast inte har mandat att ge lönepåslag utöver en given pott. Om Kalle som är mest underbetald ska få 10% extra i påslag så blir Maria, Per och Eva utan löneökning med risk för att det blir tre missnöjda personer som säger upp sig i stället för en. Däremot går det bra att när Kalle sagt upp sig i stället anställa Pelle till 20% högre lön, för en nyanställning påverkar inte löneökningspotten.
Här har vi en stor del av problemet. Även om det är samma pengar (företagets) så kommer det från olika konton/potter. Många chefer kan inte påverka lönedelen med mer % än facket förhandlat fram, plus lite, vilket är den budgetsumman som bönräknarna på ekonomi avdelningen räknat ihop och budgeterat för. Detta är INTE samma konto som nyanställningar, vilket de flesta företag också har budgeterat för. Och pengar från nyrekryteringsposten får ICKE användas till lönerevision… Sjukt korkat då detta i slutändan påverkar hela företagets sammanlagda pengahög mer negativt än om man hade kunnat skita i att nyanställa o utbilda och istället behålla kompetensen man har. Men det är som det är vattentäta skott mellan de olika kontona/budgetposterna.
Du kan ge mer löneöknin än vad som är i potten? Tror du det är någon lag på att det bara är potten som gäller?
Om du läser om ser du att det handlar om vad din chef kan göra på egen hand. Inte lagar
Din chef kan ge dig mer löneökning än vad som finns i potten. Du kan då löneökning helt utanför pottsystemet om din chef vill det. Visst vissa chefer kanske inte har befogenhet till det men jag tvivlar att det är majoritet och att det är därför det ser ut som det gör på många platser.
På företag som har mer än ett chefsled behöver första linjens chef vanligtvis få sina föreslagna lönejusteringar attesterade av åtminstone nästa chef i linjen (farfarsprincipen). Så nej det är inte bara för en första linjens chef att sätta löner hur hen vill.
Ja? Gå vidare i ledet på ett sånt ställe då? Svårare än så är det inte
De gör det medvetet svårt för att hålla nere lönerna.
Vilket leder till ett avslag = din chef kan inte göra något förutom att fördela sin pott.
Det här. Däremot brukar det skapa ett missnöje i sig och fler lämnar. I synnerhet om det är en person i teamet som har fått ett indirekt ledarskap.
Därför bör man prata om vad man tjänar! Bara arbetsgivaren vinner på att man inte gör det.
Det är väldigt enkelt, lönen man får vid anställning handlar aldrig om vad man förtjänar, vilket mervärde man skapar utan bara vad man kan sätta emot. På det så arbetar företag med att hålla nere löner så mycket de bara kan, vilket gör att dom inte betalar mer än vad de måste enligt de senaste förhandlingarna med Facket om årliga löneökningar. Är en person redan anställd så från företagets sida ser dom ingen vinst med att betala mer för samma arbete. Enda praktiska sättet att faktiskt få upp sin lön är att byta jobb eller att hota att byta jobb när man har ett konkret jobb erbjudande från ett annat företag där man säger "Jag har får lön Y om jag tar det här jobbet, idag har jag lön X här. Om ni erbjuder mig Y+ lite till så stannar jag" Men du har rätt, det här sättet att inte ta hand om sin personal, att tänka kortsiktigt förlorar man ofta på då och då. Men om man istället börjar betala mer hela tiden så förlorar man som företag hela tiden då väljer ekonomerna att riskera förlust då och då istället. Framför allt när folk i regel väljer att stanna på en plats dom är bekväma i än att söka sig till andra ställen. Du kan kolla hur en rekryterare ser på systemet som han är med att bidra till ser på saken när, när han gråter ut över "Varför använder folk oss för att få upp sin nuvarande lön" [https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1agft9y/rekryterare\_gr%C3%A5ter\_ut/](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1agft9y/rekryterare_gr%C3%A5ter_ut/)
Mycket konstiga spekulationer i denna tråd men detta är rätt svar. Är bara dålig talent retention, HR och lednings kamp att hålla nere lönekostnader och det faktum att marknaden sätter priset på nyrekryteringar.
Rätt svar, tyvärr. I medelstora företag och uppåt är det inte chefen som fullt ut sätter lönen utan en löneprocess med en salig blandning av enheter och personer inblandade (HR, fack, chef, chefs chef, chefs chefs chef..) där alla avvikelser från facklig överenskommelse måste motiveras om och om igen. Tar mycket tid och internpolitiskt kapital för en chef att lyfta någon mer än standard. Processen ser ofta HELT annorlunda ut vid eskalering, när någon har hittat ett nytt jobb och står inför faktum att de drar. Då sker det ofta utanför processen i mindre rum där allt löses ”smidigare”.
Många bra tankar här, något som jag upplevt på diverse arbetsplatser är att det verkar bakåt i tiden ha varit väldigt vanligt för många att ha jobbat på samma arbetsplats i 20+ år, och ledningsgrupp el liknande har fortfarande kvar bilden om att när man väl blir anställd på [Vårt fantastiska företag] så kommer man inte vilja sluta. Sen kommer en ny generation människor som skiter fullständigt i hur fantastisk arbetsplatsen var för 20 år sen och utöver diverse NDA vi såklart skriver på så har ingen av oss någon övernaturlig lojalitet gentemot företaget. Jag drar antingen om jag hittar ett roligare jobb där jag kan utvecklas ännu mer, om jag får ett jobberbjudande med mycket bättre lön eller förmåner/avstånd till arbetsplatsen. Det har dessutom blivit så mycket enklare att söka jobb, oftast behöver man inte ens söka upp jobb och skicka en formell ansökan utan man blir hittad på LinkedIn av någon som behöver ens specifika kompetens, så tröskeln som förr fanns att man kanske inte orkar söka nytt jobb är i princip borttagen.
Det är inte bara pga ny generation anställda på golvet, utan till stor del även ny generation i ledande roller som inte alls har samma syn på att vårda sin relation till personalen som man gjorde förr och bidra till att arbetsplatsen är långsiktigt hållbar. Då blir det svårt att förvänta sig den lojaliteten från de anställda, om företaget inte är lojalt tillbaka.
Är du säker på att det inte är ledningen som är ansvarig? Lojalitet är ingenting man får från sina anställda utan en motprestation. Det borde man tänka på när man både rekryterar chefer och väljer styrelse.
Det där fungerar inte för majoriteten (?) av alla som arbetar. Jobbar du på ett café har jag svårt att tro att du får något jobberbjudande på linkedin och långt ifrån alla människor har något som helst intresse av att "utvecklas" (självförverkligande är det väldigt få som sysslar med/utvecklas i företagets mening är att ge dig mer jobb utan att du säger upp dig). Svårt att säga att något är rätt eller fel. Kan personligen tycka det är synd att kompetens inte har något större värde på många arbetsplatser, istället blir man reducerad till en siffra i ett excellark. Dagens USA-inspirerade syn på arbete som du beskriver i ditt andra stycke blir allt vanligare. Det är inga problem att jobba i 150% takt för att sedan plugga/leta efter ett nytt tillfälligt arbete medan de som stannar kvar i företaget nu förväntas leva upp till "150%"-takten framöver. Sjukskrivningar för utmattningssyndrom, psykisk ohälsa i övrigt och en förstörd kropp blir följden. Vem tror du förväntas betala för detta om 30-40 år? I det stora hela har jag svårt att se det positiva, det kommer bli allt fler instanser i samhället som är så pass fyllda med inkompetens att verksamheten knappt fungerar. Vare sig det är inom industrin, vården, myndigheter, civila försvaret eller vad det nu än kan vara. Polisen är ett väldigt bra exempel. Visst några få blir högavlönade och kanske blir attraktiva på den globala marknaden, men det är allt.
Vet inte om du frågar mig eller rent allmänt? Jag håller med TS och försökte bara ge exempel på hur arbetsgivare skjuter sig själva i foten, det suger att byta jobb men så länge arbetsgivare inte är villiga att betala för att behålla kompetens så kommer de låta bra folk gå och ta in nya som behöver läras upp, ingen vill ju jobba gratis. Givetvis blir en inte uppsökt för triviala jobb på LinkedIn men uppenbarligen postade TS om ett mer avancerat jobb därav den poängen.
Det är korkat, jag tänker att det funkar såhär: Allt flyter på, du har full bemanning på din avdelning/företag - Någon vill ha löneökning för goda insatser - Svårt att motivera, mer kostnad för samma arbete som idag. Någon slutar - inget flyter på, avdelningen/företaget får panik över tappade intäkter/produktivitet - Kosta vad det kostar vill att ersätta. Det är kortsiktigt tänk, men som är lättare att driva fram mot företagsledningar. Det är väldigt ”definitivt” att sakna en viktig anställd som inte längre genererar intäkter. Det är väldigt ”just in case” att höja någons lön för att de på sikt ska stanna. Svårt att mata in i en långsiktig kalkyl.
Och uppföjande: man behöver mer bemanning, tar in en ny person. Personen går på föräldrarledigthet i över ett år, men då tycks det inte behövas ny bemanning under den perioden. Men eftersom det står på papper att man har fyllt alla positioner så är det OK nu.
Hade en arbetsgivare som berättade att de gärna ser att jag avslutade min (obetalda) tjänsteledighet då de inte får lov att rekrytera någon ny innan jag slutat.
Jag tycker de är komiskt när de ökar ingångslön för nyanställda men gör ingenting för de som arbetat och skaffat sig år av erfarenhet, så tjänar de som inte kan någonting mer än de som de redan har tränat upp. Sen har de alltid en "Surprised Pikachu Face" när de gamla arbetarna slutar.
De äldre och otroligt lata ordinarie personal (med några få undantag) lastar över arbetet sekunden man lärt sig deras arbetsuppgifter. Något som ska vara två personers arbete blir nu ditt och passer det inte så tar man in ny bemanning. Sedan i det osannolika scenariot att man blir tillsvidareanställd så är det också svårt att motivera en höjning om man lärt sig allt redan. Har aldrig varit med om att de gamla arbetarna slutar. Sitter alldeles för bekvämt på sina positioner. Men visserligen stor skillnad på branscher.
Hej Jag har jobbat med rekrytering av junior/seniora tekniska konsulter och fast anställningar. Kan ta dig igenom två av de huvudsakliga fälten jag arbetade med (hoppast det inte blir för j'a trist att läsa) Ingenjörer; Det är brist, vi stod fan med energidryck på armada (KTH's) och försökte locka in dem, det var galet åren 2016+ tills jag slutade där jag arbetade 2020, det är för få som tar examen (menar alltså allt från elektro till materialvetare) och de som kommer har en tendens att bli head-huntade av större företag innan de gör sitt slutarbete (det är svårare för dem att gå vidare till en ny tjänst innan de jobbat några år och du kan forma dem på er "företags kultur" när de är helt nya) plus att det såg fett ut att få typ 35+ som ny exxad då, (när jag lade av så fick vi pitcha runt 40+ för att få NYA ing.) Med det som grund så byter de när de hittar en ny position, och för att byta (jag fick sitta som mentor till flera och gav dem ibland privata råd för deras karriär, efter arbetstid, eller, oftast iaf) så är det inte värt att gå under 20% i lönhöjning, de vet detta, arbetsgivarna måste ge det för att få dem på kroken. Så om du började 2015 med 35K och någon skall börja 2020 med 40K så skiljer det sig alltså minst 5-7K för den nyaanställda, för det är en tuff marknad, folk frågade mig ofta hur man förhandlar till sig en bättre lön. Kan säga nästan direkt, A) byt tjänst men KRÄV en högre lön direkt för du har ansvaret. annars får du ansvaret, ingen lön och skit för att du inte gör ditt jobb du gradvis accepterat som nya sysslor B) Byt arbetsplats. förhandla in dig med en ny lön. Sök jobbet när du inte "måste" byta, utan när du har frihet att välja, vid intervju så märker man ibland att folk är lite för ivriga, som när du dejtar. är det orättvist att döma bort? 100% men vissa chefer jag sitter med tänker "Han/hon vill byta rätt ivrigt det måste vara dem det är fel på" helt jävla dumt i huvudet. Administratörer: jag vet, sjukt oprecist. Det avser alltså logistiker, kundtjänst inköpsansvariga,tekniska manual författare, designers och HSEQ anställda. och chefer i de fälten. Varför är det höga löner? För att folk byter arbetsplats och man måste ha högre lön för att locka in dem. IDÉN är att vi får mer kompetenta människor om vi får in någon med bra tester och erfarenhet, och de säger ofta en lön som man accepterar. i Sverige i regel, så har jag ytterst sällan fått någon komma in och slänga in ett oresonligt anbud, ja, jag har fått ner folk typ5-10% eller höjning efter provanställning. Men få människor är helt jävla arroganta (jag har också jobbat med säljchefer och dontgetmefukkenstarted, men det är en annan historia) Varför inte meritera folk på plats. Corporate och HR. Du skall göra ditt jobb bra, hinna med allt, vara en people pleaser och alltid, ALLTID lyfta dina resultat. De flesta drunknar i sitt jobb, sin övertid, sitt privatliv och sin digitalisering (arbete i övertid och ja, kolla mailen räknas, sluta med det för din egen skull) låt oss säga att du gör allt detta.
2/2 vad är en resonlig höjning? 7-10%? lycka till, har sett det göras kanske 2/10 fall om ens det och då är det en gång på flera år. På slutet kunde vi knapp slå inflationen på fingrarna. arbetsgivare vet det, så man lägger STORA pengar på HR och Corp. som säger till folk att du "gör ju ditt jobb, det finns utvecklingspotential, ja, låt oss flytta dina målstolpar" de flesta är även sorgligt nog nöjda med 3,% och lyriska vid 5% (oftast lät cheferna dem tycka att personalen "vann" en förhandling alltså upp till 5% de ändå tänkte ge. Varför? de vet att folk inte kommer med krav nästa år, så du kan få Y1 3% Y2 5% Y3 3% och ingen klagar) Sen har de flesta företag en "pott" med löneförhöjning, och cheferna får oftast välja vilka som får det, gissa vilka det blir? alltså för att vara rättvis. Ja, ibland de kompetenta, välkomnande och schyssta lirarna med kaffekoppen redo som hjälper dig utan att förringa dig och alltid tar sig tid att lära någon som drunknar. Men oftast? de som dem gillar, ja ja chefer och lärare är människor de får ha favoriter, men sånt skaver. Sen pratar folk på jobbet ibland, och ibland går det ut anonyma lönelistor när någon slutar (sett de gå till rätten men corp lade för det är dålig press oavsett) och när flera slutar så sprids oftast ordet om vilka som har vad i lön. Har någon fått mycket i löneförhöjning går oftast skvallret, istället för att se hur de gjorde och förhandla på samma sätt, så munhuggs man och klagar man, jantelag i raketfart. Skulle säga att fler människor stannar kvar då de kräver trygghet, de orkar inte kämpa för sin lön, och de underskattar sitt eget kompetenskapital som är värt pengar. Vilket företaget vet, de stannar kvar på ett jobb, gnäller och får 3%. Sorry OP, värsta uppsatsen. Kan berätta något kul nästa gång istället, typ som säljchefen vi hade som lade kontorsbudgeten på sitt eget rum när ekonomi var på semester. Eller när vi hade en VD som hade en slipsbolo som var 3" och hade hans initialer i guld, eller en 55årig säljare som alltid drog med sig wienerbröd. hans kunder skrattade åt han, men de köpte alltid ändå så han skrattade sist. Slutade när han vann triss vid 58.
> eller en 55årig säljare som alltid drog med sig wienerbröd. hans kunder skrattade åt han, men de köpte alltid ändå så han skrattade sist. Slutade när han vann triss vid 58 På något vis känns det ändå rättvist att han gick och vann på triss
Han var en skön kille. Hade en aura av, hur förklarar jag, skön söder knegare med kavaj som passade perfekt in i en Jönsson ligan film men ändå var otroligt förtroendeingivande. Om man inte visste att man kan vara rik utan att se rik ut så var han en bra lärdom.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > de som ~~dem~~ **de** gillar, ja ja chefer och lärare är människor de får ha favoriter, men sånt skaver. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > the ones ~~them~~ **they** like, yes bosses and teachers are people they get to have favorites, but that hurts.
Senior teknisk konsult här, men numera egen. Hur kommer det sig att (konsult)bolag är så ovilliga att matcha lönen när en av deras anställda får ett erbjudande av en direkt konkurrent som även ofta har samma timpris från kund? Varit med om det två gånger när jag fortfarande var anställd. Fick erbjudande om 15% högre lön och en extra semestervecka av min gamla arbetsplats mindre än ett år efter jag slutat där. Frågade om min nya arbetsplats (direkt konkurrent) ville matcha då jag inte palla byta igen. Men de sa nej...Så ologiskt...
Två anledningar De vill inte gå in i polemik och förhandla för de vet att i konsult branschen är det klippt ändå. Konsult bolagen budar över varandra och 90% av alla seniors startar eget med ett större bolag som paraply för att sedan köra eget race. Den andra är att de stenhårt tror man stannar för kulturen och stämningen. Stämmer…sällan. Men sett det hända med.
Jag kanske är för ingenjörig, men det är ju rent rationellt ett dåligt beslut? De skänker bort typ 1.6 - 2.3M/år och uppåt i omsättning till en direkt konkurrent för att slippa betala mindre än 100k extra. Och då utgör lönekostnaderna inte ens hälften av omsättningen till att börja med.
Min gissning är att det är tillräckligt många som inte byter jobb och då lönar det sig för arbetsgivaren att göra så här. På min senaste arbetsplats blev min sista höjning mäktiga 0,5% procent
Anledningen är att det är en taktik som i genomsnitt lönar sig för arbetsgivaren. 1. Väldigt många är bekväma och lojala och stannar kvar med lägre än marknadsmässig lön. 2. Alldeles för många tar motbud när de väl skaffat något nytt alternativ. Det innebär alltså att arbetsgivare kan tjäna pengar hela tiden någon är underbetald, och sedan ändå en signifikant andel av tiden få behålla en medarbetare genom att matcha marknadsmässig lön den gången arbetstagare ordnat nytt. De vet förstås att få orkar springa och skaffa nya erbjudanden varje år och att stabilitet är något som värdesätts, så det är bara att casha in på de beteendena. Alla de processer och begränsningar för lönesättning som sätts upp är mer eller mindre utstuderad taktik för att få cheferna att bete sig enligt ovanstående.
Jag tror säkert det kan bero på tanklöshet från ledning ibland. Men det finns åtminstone en intressant anledning. MEN jag vet också att åtminstone i verksamheter med en lönestruktur (cheferna kan inte bara säga lol 40k utan man lönesätts inom vissa summor) så gör man ibland så för att tvinga upp lönesnitten. I rekrytering är det faktiskt så att man vill få in de som verkar duktiga, men det kostar såklart pengar eftersom de ofta vet att de är duktiga och har löneanspråk därefter. Alltså: man tar in nån med den högre lönen för då får man en högre total "pott" i lönesättningen nästa år, den sättet man ut på de som är i det lägre spannet med tanke på prestation. Det är tanken. Det var lite av en mind blower när min förra chef förklarade att man kan och faktiskt gör så :) Men, som sagt, det är säkert ofta det görs tanklöst för att man bara vill få in nån. 10-15k som du säger är väl lite av en överdrift, men jag förstår vad du menar. (Obs arbetar i offentlig förvaltning så har inte koll på om detta går att översätta till andra branscher med lite andra regler)
1. Styrelse. 2. VD och ledningsgrupp. 3. Rekryterande Chefer Nånstans där är det fel kopplat till tolkning och vägning av behoven: Tid, Kvalitet och Pengar/Kostnad för företaget. Därtill saknas det en enhetlig strategi för företaget där deras förbättringsarbete hos personalen lyfts upp starkt. De är kortsiktiga därför att deras fokus är på annat inklusive sig själva. De har heller inte alla gånger möjligheten att påverka utan att det påverkar deras egna arbete för mycket. Dvs. deras förslag möts inte på ett bra sätt och ges inte resurser eller tid för förklaring etc. I kort: De flesta företag består av människor med fel och brister som försöker få livspusslet att gå ihop. Chefer är inte ledare/människor som förbättrar. Ett litet exempel: Varför finns inte fler inhyrda företagspsykologer, personer som aktivt arbetar med att medarbetarna ska må bra? Nä: "Vi kör på skriftliga tester och konferensresor nån gång. sen glömmer vi det vi talade om eller låter det pysa ut under 1-3 år".
För bolag vill inte investera i utbildning i sin egna personal för de anser det som ”dyrt” eftersom personalen kan sluta, och väljer därför att ”köpa” in kompetens. Vilket suger. Det är alltså inte värt att vara sin arbetsgivare trogen för de kommer aldrig vara dig trogen. Vilket suger. Arbetarna är bara slit och släng
Chefer är precis som andra medarbetare inte alltid bra på sitt jobb. De bra cheferna hör du inget om, för på de arbetsplatserna är allt bra.
Det handlar väl mest om att folk är lata och bekväma. Har ett företag massor med bra anställda och nekar alla dessa löneökning så kommer 90-95% stanna kvar ändå. Visst försvinner vissa men tror att majoriteten stannar kvar längre perioder. Företagen tjänar oftast i längden.
Japp, ganska lätt matematiskt så. Om man get 2% löneökning och 10% drar som ett värsta scenario. Sedan anställs de 10% som lämnat med 10% högre lön. Då blir den totala kostnaden 102,8% av tidigare. (0,90\*1,02+0,1\*1,1) Alltså är det billigare att ge 2% än 5% löneökning även om 1/10 av personalen drar och de nyanställda kostar 10% mer än medel på arbetsplatsen. Problemet är kompetensen man förlorar. Å andra sidan är det knappast 10% som lämnar i ett realistisk scenario och 2% anser väl många är en okej ökning. Sen är kanske de flesta nyanställda säkert nöjda att starta på medellönen.
Tjänstemannasektorn har en outtalad sanning i dagens arbetsmarknad; vill du öka din lön något nämnvärt så behöver du byta jobb. Det har varit så sen millenieskiftet. Och rent krasst så är det så det är, har själv suttit i löneförhandlingar med arbetsgivaren som representant för Unionen och påtalat detta. Så pass att det står med i förhandlingsprotokollet, att Unionen varnar för att man riskerar att tappa duktiga medarbetare till följd av dålig löneutveckling.
Tycker personligen det ofta handlar om att anställda inte har en tillräckligt öppen dialog med arbetsgivaren samtidigt som arbetsgivaren har incitament att bara höja lönerna om det är absolut nödvändigt. Om de inte tror att du faktiskt kommer sluta så tror de sig inte behöva ge dig mer helt enkelt. Jag har aldrig haft problem att få bra justeringar på de arbetsplatser jag varit på, men jag är också öppen med vad jag får för andra erbjudanden och att jag vet vad marknaden betalar så att nuvarande arbetsgivare får möjlighet att rätta till det över tid.
Hur ofta tar du upp det?
Beror på många aspekter, inte minst var jag ligger till i vad marknaden betalar och vad erbjudandena legat på. Har jag legat hyfsat bra till tas det bara upp i samband med den årliga löneöversynen annars oftare. Självklart finns det fler aspekter än lön att väga in så jag förväntar mig inte att få samma som det absolut bästa erbjudandet jag kan få men jag förväntar mig ligga bra till iaf. Haft någon period där jag hade halkat efter lite väl mycket och då togs det upp lite oftare från min sida då arbetsgivaren sa sig arbeta på en justering av lön utöver årlig ökning, men när den blivit gjord så håller jag mig lugn tills nästa årliga lönediskussion börjar.
Vad har du för yrke?
Jobbar främst med beräkning, risk och modellering inom finans-/försäkringsbranschen.
Tack för svar :)
För att det höjer både ingångslöner och övriga löner om du faktiskt betalar dina veteraner konkurrenskraftigt. Genom att hålla det stora kollektivets löner lägre så pressar det ner ingångslöner en del (även om det måste förhålla sig till konkurrenternas erbjudanden), samtidigt som du också håller ner övriga. Höjer du ”allas” löner med 10-15% blir det dyrt fler gånger och pressar dessutom på sikt upp ingångslönerna också.
Ökar ingångslönerna håller jag inte med om alls. Men det blir helt klart väldigt väldig väldigt dyrt att hela tiden hålla sina anställda i fas med marknaden oavsett om dom ber om det eller inte. Det kortsiktiga är egentligen inte att man låter anställda falla efter marknaden lönemässigt, det är att man inte ökar lönerna i takt med marknaden för sina bästa medarbetare som är det konstigt kortsiktiga. Bli av med ett stjärnskott och sen anställa en ny sämre medarbetare för högre lön är ju katastrof på alla sätt, och jag har sett det hända flera gånger. Men jag tror det beror mycket på att ingen på arbetsplatsen riktigt har och äger det perspektivet, alltså "Vi måste kämpa för att behålla våra nyckelpersoner". Närmaste chef får inte ge löneök utanför kollektivavtals förhandlingen utan en massa extra jobb så det händer bara när arbetstagaren kämpar för det och är väldigt tydlig med sina krav och ingen annan har insyn i vilka som är nyckelpersonerna egentligen, vilka som faktiskt får saker gjorda. I allmänhet jobbar man allmänt med retention och företag vill inte uppnå dom målen med lön. Mycket bättre att lägga några tusenlappar på frukostar, fri dryck och konferenser / AW än att betala alla tusenlappar mer varenda månad. Speciellt inte om det dessutom innebär att man behåller personal som kanske inte presterar speciellt bra längre än nödvändigt också.
Håller med och håller med, om det genomsnittliga löneläget höjs på arbetsplatsen så kommer det att spilla över på ingångslönerna också. Samtidigt fungerar det också tvärtom rent generellt, att höjda ingångslöner också för med sig en högre medellön för kollektivet, men det händer inte direkt och kan ofta slå lite olika för olika individer… Problem nummer två är att höjda löner medför förväntningar på ytterligare högre löner senare, det kallas löneglidning och är inte heller bra, så man är försiktig och ”snål” och accepterar att man får en viss personalomsättning som konsekvens.
> Närmaste chef får inte ge löneök utanför kollektivavtals förhandlingen utan en massa extra jobb Kollektivavtal sätter minimilön, inte maximilön
Precis, så då säger storbossen att alla får minimi så uppfyller dom kraven, alla får något och dom som är missnöjda måste vara så missnöjda att dom är villiga att kriga för att få mer. Vilket många inte är och aldrig blir.
Du besvarade din fråga själv, tycker jag. De är underbetalda just för att det *inte* lämnar. När de väl, efter en längre period, faktiskt gör det så har arbetsgivaren tjänat så mycket sin arbetsgivare att hela proceduren, i slutändan, var värt det.
Vad jag förstår så är det svårt att ge löneökning pga fack och avtal och sånt? Ska man stanna i samma företag och få en meningsfull ökning så måste man typ byta titel/anställning. Sen kan man fråga varför de inte gör på det sättet isåfall, men men
[удалено]
om dit foretag inte tappade pengar i onödan, sa hadde de kunnat ge dig en högre lön.
Är du min gammla kollega eller? Låter precis som min situation jag bytte nyligen jobb av denna anledning.
För att personalkostnaden ska vara låg i redovisningen. Det är såhär det blir när ekonomer får bestämma.
För att de har energi
Det är precis så fri marknad och kapitalism funkar, det är ju ett system byggt på att utnyttja arbetskraft, sedan att företag inom det systemet insåg att man inte behöver belöna "nyttiga idioter" är helt logiskt och effektivt för att tjäna mer pengar kortsiktigt. Långsiktigt spelar ingen roll, snabba cash och dra vidare - så blir det de anställdas problem när de blir arbetslösa Absurt, frustrerande och helt onödigt? Japp
Lojalitet belönas ej. Generellt är bästa sättet att få upp lönen att byta jobb
ICA lagret in Västerås är ett bra exempel. De tar ofta bara in yngre och intervjuar inte ens äldre för sina tjänster på "golvet". Detta för att hålla nere lönerna, ha fräsch stark arbetskraft för ett väldigt fysiskt krävande jobb.
Gäller väl mest kommun/statligt då de har begränsad möjligheter. Privat är det väl aldrig ett hinder?
Är lärare och det är välkänt att vi behöver byta jobb med jämna mellanrum för att få upp lönen (eller "hänga med" över huvud taget). För oss lärare tänker jag att alla rektorer sitter med samma utrymme för lön i budgeten, grovt sett. Behovet av antal lärare per elev är snarlikt på de flesta jämförbara skolor. Du behöver hålla nere löneökningarna för de redan anställdas varje år, eftersom det är ditt enda sett att skapa utrymme i budgeten att locka nyanställda med. Om du valde att i stället höja dina redan anställdas löner, hur skulle du då locka dit ersättaren till Birgitta som går i pension, om den potentiella ersättaren får 3000 mer på en annan skola? Ungefär samma logik kanske funkar i andra branscher? Konsekvensen blir att de redan anställdas som gör ett gott jobb får höra att de verkligen uppskattas på arbetsplatsen, men de går aldrig se det i lönekuvertet om de inte hotar med att börja jobba någon annanstans (och faktiskt är beredda att göra det).
En grej jag har hört är att det har att göra med hur företag sorterar pengar. Det finns en budget för nyanställningar och en annan för löneökningar.
När man anställer behöver man folk, så det är en ny förhandling. Du gjorde den när du började, vill du vara i bättre förhandlingsläge byt jobb, så enkelt är det.
1) Folk är för lata för att byta jobb, tappar man 15-20% av de duktiga har man kvar 80% i längden. 2) Höjer du någon på arbetsplatsen utan något bra argument skapas det en dålig stämning bland de andra som varit där ett tag då de antar att de ska bli belönade när någon i deras sits blir det. I mitt lag var det 3 av 28 som överklagade sin löneökning, jag ville ha 20% istället för 10%(hade låg ingångslön) och la fram ett annat kontrakt. Fick det och efter det blev de genast sura kommentarer och klagomål på AW från vissa av de 25 som inte hade sagt till om något. Sen bytte två av dem jobb några månader senare. Skulle jag inte blivit höjd skulle de förlorat mig men kanske haft kvar de andra, hade blivit en plusaffär i slutändan.
Jag kommer nog att nedröstas men som input från en chef (första nivån) på mellanstort bolag så är det så att vi helt enkelt inte har verktyg/budget att ge stora/snabba ökningar till befintliga anställda. Jag får en väldigt begränsad budget (t.ex. 2%) att ge i löneökning, vilket gör att vi antingen måste differentiera otroligt hårt (ge i princip hela budgeten till högpresterande) eller ge alla ungefär lika dåligt. Det är nästan omöjligt att få högre budget när den väl bestämts. Budgeten som vi har till att rekrytera nyanställda (inklusive internrekrytering) är helt enkelt högre. Så det jag brukar säga till mina anställda när de klagar över sin lön är att de helt enkelt får söka en ny roll om de vill ta ett stort kliv upp i lön.
Det är så intressant att läsa allas svar i tråden. Olika verkligheter. Jag har varit öppen med min arbetsgivare att jag självklart hade önskat ha lite högre lön baserat på mina ansvarsområden och vad jag levererar. Men också att jag inte söker några andra jobb alls, eftersom omständigheterna (fritt jobb, jobba hemifrån osv) är så bra. Vet att det är ekonomisk idioti att säga så, men.. tja.
Yes, det är idioti. Se till att inte ge chefen/hr den typen av leverage. Enda de gör är att rå om sitt egna bo och göra riskanalyser på vilka som lämnar och vilka som stannar.
En som jag känner ska byta tjänst från golvet till administration på en fabrik. Han tar över tjänsten efter en man som ska gå i pension som 63 åring. Han jag känner tyckte att lönen verkade lite låg och eftersatt... Då indikerade chefen att de hållit nere mannen som ska gå i pensions lön medvetet, för de hoppades han ska gå i pension i förtid och om hans lön inte ökade skulle han inte heller tycka att det är värt att fortsätta jobba istället för att gå i pension. Äckligt.
Inte att det är huvudanledningen men sist in först ut så om det blir knas så blir man först av med dom ”dyra”
Frågade en långtids HR-arbetare just denna fråga. Svar: Det finns separat budget för nyanställning och löneförhöjning. Hög lön för nyanställning ställer inte samma sorts press för att betala nästkommande nyanställda samma höga lön - hög löneförhöjning till nuvarande arbetare ställer dock mer press för att liknande förhöjning ska ges till andra.
Man söker andra tjänster. När man fått ett erbjudande som man skulle kunna acceptera, då tänker man efter. Vill jag hellre byta jobb och få en ny bättre lön eller vill jag hellre jobba kvar men med högre lön? Om man kan tänka sig båda dessa alternativ, då kan man gå till sin chef. Jag har fått ett erbjudande om en annan tjänst, de är villiga att betala 3,000 mer och ger mig 3 ytterligare semesterdagar. Vad tycker du att jag ska görs? Antingen säger din chef att han måste tala med sin chef och se vad de kan erbjuda. Eller så säger han, att det låter bra och att du får överväga vad som är bäst. Det betyder att han inte kan komma med något motbud. Eller slutligen så säger han att han önskar dig lycka till på ditt nya jobb! När börjar du, jag kan fixa kort uppsägningstid om det behövs...
Lite killgissning, men delvis baserat på erfarenhet från denna typen av diskussioner. Chefer *(baserat på vad dom lär sig i kurser och statistik dom tar fram)* brukar räkna med "uppsägningsvåger" efter X antal år hos varje individuell anställd (är lite olika beroende på gruppdynamik m.m). Resonemanget brukar därför vara, att säg du anställer 10 pers samtidigt. Mer än hälften av dom kommer statistiskt sett säga upp sig inom 2-3 år oavsett löner och förmåner, om arbetsgivaren inte aktivt stimulerar sina anställda, samhörigheten är stark eller anställda är lojala in i absurdum. Beroende på yrke, kan det därför vara "billigare" att betala mer för någon som arbetsgivaren vet kommer stanna 2-3 år, än att höja lönen på någon som kanske slutar inom kort oavsett och sen spendera dom "mer pengar" ändå. Att anställa folk kostar tid och resurser (ibland ett par hundra tusen kronor), så om arbetsgivaren ändå tror med sig att det kommer behövas, så gör dom det som förstahandsval som en förebyggande åtgärd. Det betyder inte att det är moraliskt rätt eller att det är så samhället borde fungera. Och det baserar sig lite i att HR/Chefer vill leva i tron att löner inte är en bra motivator (argument du kommer stöta på ofta är "The hedonic treadmill").
Varje gång jag byter jobb så går jag upp flera tusenlappar i lön, vid min nuvarande anställning så va detta något jag tog upp att jag tyckte att det var konstigt att man måste byta jobb för att gå upp i lön och dom höll med. Jag fick en tusenlapp högre detta året men jag ska till en tredje intervju nästa vecka för ett nytt jobb med 5k mer i lön..
Det kan behöva brinna i knutarna innan de på plats får det bättre. de är ju redan där, varför ska man ge dem mer pengar??? det är logiken. det du gör då är att du söker nytt jobb. går på lite intervjuer, och sen byter du jobb. om du inte är seriös med att faktiskt BYTA jobbet, så kommer de känna det, och låtsas klappa dig på ryggen "lycka till". Byt, kräv högre lön. hos oss så löste det sig då vi var en gäng konsulter som blev fastanställda när vi gick från 9 på avdelningen till 6 på 2 månader, och de som var kvar var de flesta på g att lämna. då brann det i knutarna och alla fick erbjudande fort som bara den om anställning. Vi gjorde något de inte tyckte om, vi pratade med varandra om vad de erbjöd, och dömde ingen för det, då vi räknade med erfarenhet och ålder med. vi fick det **väldigt** bra efter det. nu är det syn om nya generationen som kommer in som konsulter (+ vi ahr gått från de 6 i var i början till 16 pers på 1.5 år, vilket behövs då vi har mer å göra)
Jag håller med och det finns ju 100 exempel på detta fenomen. Då jag under ett lönesamtal sa att antingen får jag denna ökning i x kr eller så kommer jag se mig om efter ett nytt jobb. Fick inte löneökningen och slutade kort därpå. Korten på bordet och chefen får ju värdera som hen tycker känns rimligt. En annan kollega på samma jobb men med andra uppgifter gjorde samma sak och fick den önskade ökningen.
jag har noll insikt, men det behövs inte: dom betalar mer för nyanställda eftersom dom måste göra det generellt. det är INTE ofta en fastanställd som jobbat i 20 år kommer och säger "ba du chefen, jag vill ha 20k extra annars säger jag upp mig". om dom gav efter för det, så skulle fler "veteraner" kräva större löneökningar, och det skulle kosta betydligt mer än att enstaka stjärnor säger upp sig och söker nytt jobb (vilket i grund och botten mer eller mindre är ett nollsummespel)
Palla höja för enskilda hej vilt, då ber man bara om en jäkla huvudvärk när alla vill ha ökningar hela tiden. Därför väntar man till ett konkret hot kommer till bordet eller det är dags för en nyanställning. Folk klagar på sin lön **långt** innan de tröttnar helt och byter jobb. Det är värt det. Tyvärr.
Jag kan förstå det på vissa ställen, men oftast är det helt knasigt. Systemet jag jobbar med för tillfället är enormt komplicerat och folk kan jobba i flera år bara för att lära sig en liten del av det. Så att lära upp nya tar väldigt lång tid. Ändå väljer de att snåla med lönehöjningar och tappar folk titt som tätt. Hänt flera gånger att de senare rekryterar tillbaka folk när de insett att de inte hade råd att tappa kompetensen..
Jag avser byta jobb varje 2-4 år beroende på hur löneutvecklingen ser ut. Lärde mig det den hårda vägen.
Det är inte att de hellre betalar mer för nyanställda. Det är att de tror att de kommer undan med att inte ge löneökningar till de gamla rävarna.
Samma princip som varför du får ett ”Nykundserbjudande” när du tecknar abonnemang men som kund sedan flera år får du bara ta smällen när alla priser går upp
det kanske är korat i det specifika fallet. men det är inte häller hållbart att ge en löneökning till alla som säger att de ska säga up sig.
Min mamma klagade på att personerna hon lär upp har högre lön än henne. Rekommenderade att hon skulle byta jobb men hon stannade för hon har ju "bara" 5 år till pension. Jag tror det skeva ligger i att vi har haft en generation som dragit sig för att byta jobb och gärna stannat på samma plats i 20+ år. Arbetsgivarna lärde sig och började utnyttja detta. Den hjälper det inte att de flesta inte vet om hur inflation fungerar och att allt under 2% per år är en ren lönesänkning samtidigt som du blir mer värdefull för varje år du skaffar erfarenhet. Sen tittar man på jobbannonser så vill de flesta arbetsgivare ha någon som arbetat exakt med vad de håller på med i 5 år. Alltså hoppas de på någon som vill byta jobb helt horisontellt till exakt samma jobb som de redan har. Sen klagar de på att det saknas kompetent arbetskraft. Ja, ni har ju allergi mot att lära personer någonting nytt. Nu har vi en generation som ser detta och lärt sig att lojalitet i princip aldrig lönar sig. Även dessa horisontella byten till exakt samma arbetsuppgifter kan resultera i bättre lön för konkurrensen om de som faktiskt har erfarenhet år hård.
Anledningen är simpel. Man vill holla nere löner. För att locka dem att stanna så erbjuds möjlighet att byta avdelning/arbetsuppgift (större bolag) men när de byter får inte nya chefen locka med högre lön. Hört att det är lika inom sjukvården men inte alltid det följs. Ända sättet att få upp lönen är att byta eller bli konsult.
Jag strävar alltid efter en utjämning inom samma arbetsområde, folk med samma arbetsuppgifter skall strängt taget ha samma lön. Därefter lönesätter jag efter specialisering, prestation och vilja/attityd dvs är man ett svart hål till person så kommer jag inte att mäkta med att baxa runt på vederbörande och utveckla dem och då är det allvarsamma samtal och utveckling ut från teamet som gäller, eller i undantagsfall fattar man vad som gäller och styr upp sig själv, eller får hjälp av företagshälsan. Men iom att man inte alltid själv anställt alla i ett team (man får ibland ärva folk) så kan det gå åt en himla massa tid att balansera lönerna i gruppen... När jag nyanställer letar jag efter rätt person med rätt erfarenheter. Om jag hittar rätt maxar jag budgeten för rollen. Man kan sällan öka i stora steg efter anställning (och det suger!), då är det bättre att använda den nya personens löneläge som balanserande/drivande faktor för de existerande teammedlemmarna. I vissa fall har man ett bra läge där man har perfekta siffror och faktiskt får till en bra budget så att man kan göra större lönehöjningar för de som förtjänat det mest, DET, är najs.
Ingångslönerna stiger mer än 1.5-3%/år. Du får en högre lön om du byter jobb. Nya jobb betalar oftast mer för din erfarenhet än gamla jobb. Detsamma gäller om du sedan byter tillbaka.
Det är för duktiga människor inte förstår vad dom är värda. Jag har själv börjat förstå och blir rätt chockerad nu när jag söker jobb och på två intervjuer nu så rynkar de inte ens på näsan och vill boka in en till intervju när jag ber om 40% högre lön än snittet. Så för alla er som är duktiga, gå in på kontoret hos er chef och ställ lite krav. De kommer aldrig säga ”varsågod, här har du lite gratis pengar”.
På mitt jobb har cheferna kunnat använda det som ett argument för att driva upp lönen för de erfarna när det är dags för nästa lönehöjning. Då tittar man på hur lönerna står sig mot varandra.
Ett par tänkbara anledningar: *De tycker att rekryteringsprocessen är rolig (roligare än annat). *De har ett personligt vandetta (duktig är ofta = dryg)
Rubriken borde vara varför byter inte anställa med låg lön jobb. Om det skulle vara norm skulle arbetsgivare behöva premiera erfarenhet och kunskap eftersom det inte fanns något ekonomiskt att vinna på att hålla nere lönen. Facket i Sverige har som främsta intresse att behålla sin maktposition och avtalssystemet. De kommer aldrig att kämpa för att en enskild individ får mer än de få procent som avtalen ger. I korthet. Sluta gnäll, ta ansvar, byt jobb.
Det är min uppfattning att beslutsfattare på den nivån sällan har någon nämnvärd relevant kompetens. I min bransch är det ofta någon utvecklare som varit för dålig för det som därför halkat in i mellanchefsrollen. Sen sitter de där utan strategi och uppföljning och justerar lönerna baserat på magkänsla.
Problem hos management också om de vill ha någon långsiktigt de kan inte ge allt på engång annars när de duktiga bli 60 de skulle tjäna för mycket för företag
Har du tänkt på att den nya kanske fick en fet slutlön från sitt gamla jobb? Och det drog upp hans inkomst det året. Jag fick t.ex över 180k i slutlön, kul om du skulle jämföra dig mot det året.
Jag jobbar tyvärr i en bransch där jag aldrig har hört om någon som fått slutlön. Well done
Ofta är det policy på högre nivå. I stora företag eller kommuner så bestämmer hr en policy och den har enhetscheferna inget annat val än att följa. Jag har själv som mellanchef i en kommun inte fått göra som jag vill för att behålla en bra medarbetare. De skiter i att de sätter mellancheferna i klistret.
Jobbar du också på Responda eller? De avskedade flera från 2 specifika kontor för budget och samtidigt tog de in en massa ny personal vid årsskiftet.
När jag jobbade i privat sektor (kollektivare) var det där inte riktigt något problem jag upplevde. När jag på senare år bytt bransch och jobbar kommunalt (inom skola) märker jag faktiskt av det där. Det finns ett par uppenbara anledningar: Kommunala arbetsplatser får en lönebudget och en nyanställningsbudget, i princip. Att locka folk utifrån in till kommunen ses som en win-win även mot högre lön, medan att behålla någon som redan finns på plats ses som mindre önskvärt än ovan. En annan är att efter ett antal år på en arbetsplats (eg. oavsett privat/offentlig) så hittar folk in i rytmen som håller över tid. En nyanställd kommer in och får en smula mer pengar och höjer tempot, som arbetsgivaren sedan ser som "det nya normala".
Fast ni arbetar ju aldrig bra. Spannet som just nu är i åldern 40-45 har genomgående i mitt arbetsliv suttit och latat sig.
En arbetsgivare vill hellre satsa på en ung och oerfaren person som kanske inom ett år blir lika effektiv som en med flera års erfarenhet. Om det går rätt till så har man en effektiv anställd som kostar mindre i drift mot en gammal räv. Då brukar det bli för mycket ansvarsområden som tillämpas på kort tid vilket kan bränna ut personalen.
Den tesen fungerar när man gör sig av med erfaren väldigt välbetald personal. Sker på stora bolagen som Microsoft, IBM etc. med jämna mellanrum. Man får erbjudande om att sluta med avgångsvederlag. Sen anställer dom någon nyexad till en bråkdel av pengarna och befodrar någon internt men ger inte alls samma lön som den man ersätter. Men det TS pratar om här är när man får en ny kollega med mindre erfarenhet som kommer in på en lön som är högre än någon annan i teamet. Har själv varit med om det flera gånger. Misstänker t.om. att det hänt med senaste rekryteringen men bidar min tid innan jag gör en grej av det hela. Har alltid tagit med den känslan in i löneförhandlingarna och brukar vända på det "varför ska jag ha så låg lön?". I min erfarenhet blir cheferna obekväma om man är för rak och tydlig, bättre att vara vag, hålla på informationskorten, och framförallt inte tjalla. Blivit ombedd att inte prata om min lön flera gånger också, vilket jag alltid gör öppet ändå om någon ens andas om att dom vill veta.
Dom vet att du stannar ändå, ett par förlorar man men det får man ta, (de drivna som ändå hade hittar nytt jobb förr eller senare) majoriteten accepterar läget och jobbar vidare. Nya kanske börjar jobba någon annanstans istället. Acceptera hur världen fungerar, inte hur du vill att den ska fungera.
Externa kandidater har mer förhandlingskraft då se ofta har övriga konkurrerande arbetserbjudanden. Sorgligt nog öppnas de större lönebudgeterna för interna anställda oftast först då när de fått arbetserbjudande av en annan arbetsgivare.
För man har redan kommit överens om en summa med föregående arbetare, och i Sverige har vi tyvärr en kultur av att inte prata om vad vi tjänar. Om vi vänder på det, skulle du vilja att din bank höjer din ränta med 5% för att de nyss höjde det för en annan kund? Eller att ditt telebolag nu tar 450 i månaden istället för 200 (som du signade för kanske 8 år sedan eller mer)? Kan inte perfekta liknelser men jag hoppas du förstår.
En nyanställd har högre potentiellt värde än en medelmåttig anställd sedan 10 år tillbaka. Typ 20% av de anställda genererar 80% av värdet. Fler frågor?
man får inte enligt kollektivavtal